Sådan här var torsdagsnatten

Klockan var strax efter midnatt när vi slutade spela innebandy. De jag cyklade med hade alla lysen på sina cyklar, men det hade inte jag. Jag berättade om hur jag en gång lyckats komma undan en poliskontroll, genom att jag anat att det skulle stå poliser på ett visst ställe, och gick därför förbi där ledandes med cykeln. Det stod verkligen två poliser där, men de kunde inte stoppa mig.
I vilket fall skildes jag snart från dem, de skulle alla till Flogsta, medan jag fortsatte ensam i nattmörkret ner mot stan. När jag passerade Rackaberget såg jag en hop människor samlade. Det kanske är poliser inblandade tänkte jag. Bäst att jag leder min cykel förbi här. Någon polis var det däremot inte och jag kunde lugnt passera. Jag trampade på min cykel, genom ekonomikumparken och förbi katedralskolan. När jag sen passerade Ica Luthagens Livs, tänkte jag ’home sweet home’, bara ett kvarter kvar. Jag var just på väg att svänga runt hörnet när jag hastigt tvärbromsade. Nej, den vägen skulle jag ju alls inte ta. Jag hoppade av cykeln och vände tillbaka illa kvickt, innan jag kommit en halvmeter ut från hörnet. Men i samma stund hördes en skrikande rivstart från en bil.
Fem sekunder senare blinkade det blått och rött i ansiktet på mig. Två uniformerade poliser klev fram och frågade vart jag kom från. Jag har varit och spelat innebandy, sa jag. Vart då? Frågade den ena av dem. Jag funderade en stund vad jag skulle svara. Är det ett större brott om jag cyklat en lång sträcka utan lysen? Kan jag bli ursäktad och komma undan böter om det inte är mer än 100 meter jag cyklat utan lyse? I så fall skulle jag kunna säga att jag spelat i Katedralskolan. Men det vore och andra sidan dumt att säga eftersom jag visste att alla lampor släcks där och larmet aktiveras automatiskt strax efter kl. 23. Istället svarade jag ärligt och sa att jag kom ända från Eriksberg. Lyckligtvis verkade inte polisen bli speciellt uppbragd för det. Antagligen är du inte en av dem vi söker, sa hon, vi patrullerar efter några som har varit här och klottrat. Jag trodde ni ville stoppa mig för att jag inte har något lyse på cykeln, sa jag.
Den andra polisen bad mig om min legitimation, och ringde sen till någon person… ja, jag har en kille här… antagligen är han inte inblandad, men kan ni ändå kolla upp honom… david holmberg nittonhundraåttiofyra noll åtta osv… uppenbarligen gav det inget resultat, men han bad ändå att de skulle hålla mina uppgifter om det skulle behövas senare. Sen kom han fram till mig och gav tillbaka id-kortet. Jag sa återigen att jag trodde de stoppat mig för att jag inte hade något lyse på cykeln.
Här ska du få ett tips av mig som är värt 700 spänn, sa killpolisen, jag ger dig ingen böter den här gången, eftersom vi inte utför cykelkontroller nu, men egentligen förtjänar du det för att du var så jävla dum och försökte smita undan. Om det varit en polis som patrullerat med hund istället och han sett dig smita runt hörnet, då hade han släppt hunden lös och då, då hade du fått ont ska jag säga dig.
Jag sa att min avsikt var inte att smita, jag hoppades bara att jag undvikit att bli upptäckt, i så fall skulle jag lugnt kunna gå förbi sen ledandes på min cykel. Om jag visste att ni redan sett mig, skulle jag inte försöka komma undan, sa jag.
Den kvinnliga polisen nickade, som hon tyckte att det lät rimligt det jag sa. De sa att jag fick gå.
Nu leder jag cykeln sista biten hem sa jag.

This entry was posted in 1. Senaste inlägg (alla kategorier), 2. Betraktelser. Bookmark the permalink.
Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/1/2/4/davidholmberg.se/httpd.www/skrivarkiv/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 405

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *