Sju sånger som förändrat min värld

Inlägg postat på Facebook 12 januari 2016

Då jag med nyfikenhet läst andra posta dessa listor på Facebook tänkte jag det kunde vara intressant att göra en egen lista. Här har jag valt ut 7 låtar som berört mig under olika perioder i livet. Jag har inte blivit utmanad av någon annan att skriva denna lista och jag har inte för avsikt att utmana andra heller, men om någon som läser detta känner för att skriva en egen lista är ni förstås välkomna!

1. Se bastasse una canzone – Eros Ramazzotti. https://www.youtube.com/watch?v=C6dpQWnRII0
Vi hade ett kassettband hemma med Eros Ramazzotti som jag lyssnade mycket på då jag var omkring 7-8 år (början av 90-talet). Jag har alltid haft en dragning till sentimental och romantisk musik, och då passar det utmärkt att inleda den här listan med Ramazzotti tänker jag! Speciellt fastnade jag för en låt där orden ”kitto-katto-kellike” (dedicato a tutti quelli che) upprepades. Med hjälp av internet har jag på senare tid kommit underfund om dess riktiga låttitel.

2. One of us – Joan Osborne. https://www.youtube.com/watch?v=nPFnHdJ0dl0
Joan Osborne var kanske min första pop-idol. Jag fastnade för sången One of us när den spelades på radion. Osbornes skiva ”Relish” där denna låt ingår blev sen en av de första skivorna jag köpte. Jag spelade Osborne (visserligen en annan låt från skivan, eftersom jag lät min kompis spela One of us) när vi hade tävling om bästa låt någon gång i mellanstadiet. Jag/vi vann inte då det blev röstning, men vad gjorde väl det… Ett självklart val att ha med denna låt på min lista!

3. Seasons in the sun – Terry Jacks. http://www.youtube.com/watch?v=-tPcc1ftj8E
En sorglig och sentimental låt, som jag nog lyssnade som mest på då jag gick på högstadiet.

4. Substitute – The Who. http://www.youtube.com/watch?v=eswQl-hcvU0
Minns en bussresa upp till Umeå, vintern 2001-2002, då jag lyssnade på en cd-skiva med The Who och blev helt tagen. Det här var det nya soundet, eller inte det nya, men det nygamla soundet, som på något konstigt vis kändes helt rätt. Innan hade jag också lyssnat på 60-tals musik, men då hade jag inte fattat att det kunde vara coolt! Jag hade för första gången börjat umgås med personer som brydde sig om att ha en stil (som såklart inte bara handlade om musik utan också om sätt att bete sig, klä sig osv). Det var den alternativa musikstilen, alternativ pop, rock och punk, som hämtade inspiration främst från 60-talet. Senare skulle man börja kallas ”indie” om man hade denna stilen, men än så länge användes bara ordet ”alternativ(e)”, om detta nya spännande.

5. You Will. You? Will. You? Will. You? Will – Bright Eyes. http://www.youtube.com/watch?v=H_gMOWLBe1s
2003-2004 började begreppet ”indie” bli mer etablerat (åtminstone i kretsar jag rörde mig i), och Bright Eyes med dess frontfigur Conor Oberst blev mitt självklara favoritband på indie-scenen. Jag upptäckte bandet på egen hand, och jag kände ingen annan som hade det som favoritband, vilket kan ha bidragit till att det blev mer speciellt för mig. Svårt att välja någon enskild låt som favorit. You Will är en ganska typisk Bright Eyes-låt, lite barnslig, kaxig, och okonventionell på sitt sätt. Det är enkel och avskalad vers utan refräng, sen efter några verser kommer plötsligt ett stick med tempohöjning och jämmerskrik, därefter avslutas låten abrupt.

6. So long Marianne – Leonard Cohen. http://www.youtube.com/watch?v=cZI6EdnvH-8
Jag fastnade först för Cohen då jag märkte att det var låtar jag kunde lära mig sjunga och spela någorlunda på gitarr. Jag ville gärna spela Bright Eyes, men Obersts dramatiska känsloyttringar stämde inte helt överens med mig. Då passade Cohens mer lugna, filosofiska låtar i 6/8-takt bättre. Stämningen kändes rätt för att spela Cohens låtar sommarkvällar i Frankrike 2008, i lugnet före stormen. So long Marianne är en av Cohens gladare låtar. Jag improviserade ny låttext så att den skulle passa bättre överens för mig och tjejen jag sjöng för.

7. Östersund – Christina Kjellson. http://www.youtube.com/watch?v=gJdmkML9Z1U
En natt hade jag en dröm där jag i plötsligt utbrott sa ”Jag kommer inte lämna Skandinavien på flera år!”. Sen dess har det gått några år, och jag har fortfarande inte satt min fot utanför Skandinaviens gränser.
Kjellson sjunger i denna låt att hon hellre stannar i Östersund än åker iväg på semester någon annan stans. Jag upptäckte först låten i en Spotify-lista dedikerat den svenska nationaldagen som postats i mitt kompisflöde på Facebook, och låten berörde mig direkt. Men det är inte utan viss ironi. När Kjellson skrev låten hade hon flyttat bort från Jämtland/Östersund till en storstad, och jag har också flyttat bort från Östersund till en annan storstadsregion. Kanske är Östersund-nostalgin bäst på lagom avstånd? Jag vet inte.

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.
Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/1/2/4/davidholmberg.se/httpd.www/skrivarkiv/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 405

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *