Inlägg som postats på Miljöpartiets interna diskussionsforum ”Engagera”
—
Jag hittade ett examensarbete som jämfört hur Miljöpartiets partiprogram ändrats över tid: http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:823529/FULLTEXT01.pdf
Detta arbete utgår från ekologismens 4 grundpelare:
1. Ekologisk hållbarhet 2. Gräsrotsdemokrati 3. Social rättvisa 4. Pacifism
Några skillnader som noterats från partiprogram 1982 till 2013
1. Ekologisk hållbarhet: 1982 mer betoning på minska konsumtion och självförsörjning, 2013 mer betoning på tekniska lösningar
2. Gräsrotsdemokrati: 1982 betoning på bassamhälle och decentraliserad beslutsprocess, 2013 deltagande-demokrati och ökat kommunalt inflytande
3. Social rättvisa: 1982 betoning på omfördelning av resurser, inklusive minska materiell standard, 2013 öka bistånd utan att nödvändigtvis behöva minska materiell standard.
4. Pacifism: 1982 icke-våld, 2013: militära insatser kan motiveras
Förändring har skett på alla fyra punkter, och största förändringarna har skett inom gräsrotsdemokrati och pacifism. De menar att Miljöpartiet fortfarande kan betraktas som ett parti som har ekologism som grundideologi, men jag själv ställer mig tveksam till detta.
Några egna reflektioner:
1. Ekologisk hållbarhet – Jag gillar den tillväxtkritiska visionen i tidigare program, men man måste också vara öppen för nya tekniska lösningar som nyare partiprogram föreslår
2. Gräsrotsdemokrati – Här tycker jag att det är olyckligt att Mp övergett mycket av Gräsrotstänkandet. Men samtidigt gäller det också att acceptera att globaliseringen är ett faktum, och det innebär att man behöver samverka på alla nivåer i samhället…allt från t ex FN till EU till nationsnivå, regionnivå och kommunnivå.
3. Social rättvisa – Hör samman med ekologisk hållbarhet tänker jag, problem behöver lösas mer genom omfördelning än genom tillväxt.
4. Icke-våld ser jag som ett mål, snarare än en metod. Fokus borde här handla om att våld inte ska vara lönsamt. Om våld används så finns det ett ansvar att se till att det leder till dåliga konsekvenser, så som motreaktioner, som gör att våldsanvändaren tydligt lär sig en läxa.
Att MP i mångt och mycket verkar ha övergett sin ideologiska grund tycker jag är beklagligt. I realpolitiken är det viktigt att vara pragmatisk, och kompromissa i olika sakfrågor. Och det kan handla om att vara tvungen att välja mellan två dåliga alternativ, så som kärnkraft eller kolkraft, blodigt krig eller kapitulation. Men det borde inte betyda att man ska behöva kompromissa om sin ideologi.
Vidare tänker jag att den ideologiska grund som var central i 1982:s partiprogram, överlag erbjuder en mer övertygande strategi att kunna hantera klimatkrisen, trots att global uppvärmning då inte ens var någon central politisk fråga – och det fanns inga tydligt framtagna klimatmål som det gör nu. Om denna ideologi fick genomslagskraft trots att klimatet då i mångt och mycket var en icke-fråga, är det då rimligt att vi ska överge ideologin nu när klimatet seglat upp till att faktiskt bli en central fråga? För mig är det ett rungande nej på den frågan. Jag tror att Mp behöver bli mer medvetna om våra ideologiska rötter för att bli ett mer slagkraftigt och samhällsnyttigt parti!