Fragmentariska minnen från en sommardröm:
Jag har fått chans att bjuda in en favoritfilosof till en tillställning. Med mig har jag tagit Jostein Gaarder. Det uppfattas som ett okonventionellt val. Förväntningen verkar ha varit att jag ska välja en torr akademiker. Istället har jag valt en som skriver barnböcker. Jostein verkar också lite malplacerad i sammanhanget. I drömmen är han en skäggig dvärg med busig uppsyn. Associationen går till en joker, som Jostein skrev om i boken Spelkortsmysteriet.
I drömmen finns en annan person som har en diamantliknande kristall i bröstet. Jag förstår att det inte är någon vanlig människa, utan snarare en gud, eller symbol av något slag.
Jag hoppar från en brygga, landar med ett stort plask med ryggen först, och sjunker surrealistiskt ner till havets botten där jag möter Daryl Sharp – en jungiansk psykoanalytiker. Jag förstår direkt att det här har koppling till den jungianska psykologin, och boken Psychological Types, där åtta olika personlighetstyper beskrivs.
Jag vaknar halvt till. En känsla av att bitarna faller på plats. Jag har i vaket tillstånd grubblat kring detta med synkronicitet – är det något som är meningsfullt att prata om? Och i så fall, har jag nånsin upplevt verklig synkronicitet? Min halvvakna känsla säger att denna drömmen just bevisat synkroniciteten åt mig. Det hade inte bara varit enstaka oklara sammanträffanden som inträffade, utan sammanträffanden som skedde lager på lager på lager, bortom all tvivel om att det skulle vara bara slump.
Sen när jag somnar om kretsar drömmen kring en tårta med flera lager. Tårtan är formad som ett torn, smal, rund och hög. Varje lager har en distinkt egen färg. Det översta lagret är svart, som färgen av coca cola. Möjligtvis finns det på toppen också en röd pinne eller sugrör.
Någon vill ringa och prata med mig, men jag kan inte ta emot samtalet. Det var väl inget viktigt, tänker jag först, men förstår sen att det är nån som verkligen vill säga nåt. Det är en mamma som vill säga att jag gjort hennes barn lyckligt.
Jag vaknar med känslan av att sagan kommer få ett lyckligt slut.
Reflektioner:
Jag hade spenderat stor del av dagen lekande med barn… några ögonblickshändelser:
– Vi gick in i en butik och tittade där på en lila skimrande leksaksdiamant.
– Vi var vid en badstrand. Flera gånger hoppade jag upp och slängde mig på ryggen i vattnet för att maximera plasket.
– Vi lekte med plasthinkar, i olika färger och storlekar. Antingen kunde hinkarna placeras i varandra där de mindre hinkarna stoppades ner i den största, eller så kunde hinkarna staplas på varandra med den största hinken som bas. Vi staplade hinkarna på varandra, och låtsades att det var en tårta med olika smaker. Översta lagret var svart.
– Vi beställde mat från restaurang. Jag ville först ha ett sugrör till min cola och började leta efter det, men så slog mig tanken att det är onödigt. När vi packade upp hittade jag ändå ett sugrör inlindat i en servett.
Detta om Jung och att bjuda med en filosof till en tillställning kunde jag inte se någon koppling till händelser dagen innan. Men bara några dagar efter denna dröm kom jag på idén att bjuda med en egensinnig vän till en tillställning med föreläsningar om Jung. Det var intressant, om än min vän bidrog till att skapa en del obekväm stämning i gruppen, med oblyga frågor och kommentarer.