(Insändare som refuserades av DN och UNT)

På FN-dagen, den 24 oktober, höll Svensk-ryska vänskapsföreningen en manifestation på Odenplan i Stockholm under parollen ”Ge freden en chans”. Föreningen har ett proryskt rykte, och när den uttalar sig i politiska frågor riktas den retoriska udden vanligtvis mot Väst. Föreningens officiella linje handlar dock om fred och samtal över gränser, vilket är något jag själv också tror på. Jag gick därför dit med ambitionen att pröva dess ideal i praktiken.

När evenemanget började såg jag att två grupper hade formats. Dels var det medlemmar från vänskapsföreningen, vars skyltar bland annat kritiserade svenska medier, dels en motdemonstration med antiryska budskap. Jag tog fram en skylt där det stod ”VÅGA PRATA MED FRÄMLINGAR” och på baksidan ”VI ÄR ALLA GANSKA LIKA PÅ INSIDAN”, och försökte hitta en plats i mitten.

Min skylt väckte undran från båda läger, och flera kom fram och pratade med mig. I slutet av evenemanget hade nästan alla samlats i en klunga. Kanske var det bara motdemonstranterna som flyttade sig närmare för att de ville höra talen, eller handlade det om visst intresse för verklig dialog?

Oavsett vilket tyckte jag att det kändes bra när alla stod samlade. Jag hade inte kommit dit för att gå på ett propaganda-evenemang, men för att möta människor med olika åsikter som pratar med varandra. Och inte ska väl rädslan för att associeras med något som anses för proryskt få oss att tacka nej till öppen dialog?

– David Holmberg, miljöpartist och nybliven medlem i Svensk-ryska vänskapsföreningen