Min egen fördomsfulla karta över svensk säkerhetspolitik

Lämna ett svar
  1. Regler
    Grundidé: Gemensamma regelverk skapar tydlighet, förutsägbarhet och möjliggör stabila samarbeten och allianser. En ”unipolär världsordning” är önskvärd, eftersom gemensamma normer för rätt och fel anses nödvändiga för ordning och ansvar.

    a) Regler + militarism
    * När regler bryts måste ordningen kunna återställas, ytterst med våld.
    * Regler utan sanktionsmöjlighet urholkas
    * Stabilitet kräver att regelbrott får konkreta konsekvenser

    b) Regler + pacifism

    * Normarbete och institutioner är effektivare än tvång
    * Följsamhet skapas genom utbildning, jämlikhet och diplomati
    * Långsiktig fred kräver förtroende för regelverk, inte rädsla för straff

    2. Pragmatism
    Grundidé: Handlande bör bedömas efter konsekvenser snarare än principfasthet. En ”multipolär världsordning” framstår som mer rimlig, eftersom ingen enskild aktör kan göra anspråk på färdig sanning.

    a) Pragmatism + militarism

    * När systemet sviker måste handlingskraft gå före formell legitimitet.
    * Att sätta hårt mot hårt kan vara nödvändigt för att inte aggressivt beteende ska löna sig.
    * Initiativförmåga är avgörande i konflikter: förutsägbarhet blir en strategisk svaghet när den kan utnyttjas av andra.

    b) Pragmatism + pacifism

    * Säkerhet byggs genom dialog och ömsesidiga intressen
    * Regler måste växa ur fungerande relationer, inte ersätta dem
    * Att tala med motparten är inte eftergift, utan ett sätt att etablera samförstånd

Flum utesluter inte vetenskap (Replik i Syre)

Lämna ett svar

Publicerad som replik i tidningen Syre 11/11 – 2025: https://tidningensyre.se/2025/11-november-2025/replik-flum-utesluter-inte-vetenskap/

Fulltext arkiverad här 20/1 – 2026:

Lasse Ståhle skriver i sin replik till mig att Miljöpartiet ska hålla sig till vetenskap och ta avstånd från flum. Jag håller med om att vissa förändringar inom partiet varit behövliga, men jag anser inte att flum varit huvudproblemet.

Att vara för flum innebär inte att vara emot vetenskap. Det betyder att man vågar tänka bortom det redan erkända och accepterade. Vetenskapen är bra på att testa och förklara det vi vet, men det finns alltid sådant som ännu inte går att mäta eller bevisa, och som ändå påverkar våra liv och beslut. Här spelar intuitionen en viktig roll.

Enligt Jung är intuitionen lika viktig som tänkandet. Den hjälper oss att ana samband och se möjligheter innan vi förstår eller kan förklara varför. Att följa intuitionen betyder inte att vi ska sluta pröva våra idéer, utan att vi ibland behöver förlita oss på dem även innan bevisen finns.

Ståhle skriver att fakta och teorier måste granskas vetenskapligt. Ändå avfärdar han teorin jag lägger fram, helt utan att själv presentera någon sådan granskning. Samma problem ser jag ibland i Åsa Wikforss resonemang: hon försvarar vetenskapen mot lögner och desinformation, vilket är viktigt, men hon skiljer inte alltid mellan vad som är felaktigt och vad som bara är obevisat.

Det finns en viktig skillnad mellan intellektuell ohederlighet och det ärliga sökandet efter något som ännu inte bevisats. Den vetenskapliga processen måste alltid utgå från osäkerhet och via sannolikhetsbedömningar landa i slutsatser. Här vill jag tipsa om filosofen Jonna Bornemark, som påminner oss om att hur långt vi än når i vårt vetande, finns det alltid mer bortom det vi kan se och formulera.

När Miljöpartiet gick till EU-val användes slogan ”Klimat. Klimat. Klimat.” Det signalerade fokus och allvar, vilket var välbehövligt då. Nu tycker jag att det är dags att tänka större. Klimatet är en global fråga som hänger samman med allt vi gör. Inför nästa valkampanj hoppas jag på mer mod, mer fantasi och, ja, mer flum.

Miljöpartiet behöver få vara ett flumparti (Debattartikel i Syre)

Lämna ett svar

Debattartikel i tidningen Syre publicerad oktober 2025: https://tidningensyre.se/2025/10-oktober-2025/miljopartiet-behover-fa-vara-ett-flumparti/

Fulltext arkiverad här 20/1 – 2026
—
Tänk dig ett samhälle där vissa har superskarp syn och andra har superskarp hörsel. Hur kommer detta samhälle utveckla sig?

Vi kan tänka oss att de med respektive förmåga får lättare att enas kring den egna verklighetsuppfattningen. De ena ser örnar högt uppe i skyn, de andra hör ugglor som hoar i natten. Med tiden börjar de forma sina samhällen utifrån vad de själva uppfattar som viktigast: de ena ser till ljuset, de andra till ljudet. Om det uppstår en konflikt kan de ena skapa oljud, och de andra kan blända.

Detta är förstås en liknelse, men den speglar något grundläggande: samhället formas av hur människor uppfattar världen, och vi uppfattar den olika. Det kan handla om skillnader i syn och hörsel, men ännu mer om andra, mer subtila förmågor. Just hur sådana skillnader påverkar oss och våra relationer intresserade psykiatern Carl Gustav Jung.

Enligt Jung orienterar vi oss i världen utifrån olika funktioner: Förnimmelsen uppmärksammar att något finns, tanken gör det begripligt, känslan värderar det och intuitionen anar vart det kan leda. Eftersom vi inte kan vara fullt medvetna om alla funktioner samtidigt, tenderar vi att utveckla en dominant funktion och uppfatta världen främst genom den. Detta kan skapa missförstånd och låsningar – inte för att någon har fel, utan för att vi faktiskt uppfattar tillvaron på olika sätt.

Om vi fritt tillämpar Jungs modell på politiska ideologier kan vi se konservatismen som förnimmelsens ideologi, förankrad i erfarenhet och rutiner, liberalismen som tankens ideologi, som betonar vetenskap och förnuft, och socialismen som känslans ideologi, som framhäver empati och solidaritet.

Vad som då saknas är en intuitiv ideologi, som är mer fokuserad på kreativitet och visioner. Spår av detta anas hos de första gröna partierna, som växte fram i sprickan mellan dåtidens ideologier i en tid präglad av upprustning och blockpolitik. Deras budskap bröt mot de etablerade tankesätten. De betonade fred genom dialog och nya sätt att organisera samhället, mer decentraliserat och i samspel med naturen. Miljöpartiet nämnde inte klimatet i sitt första partiprogram, men formulerade ändå klimatvänlig politik, vilket säger något om intuitionens förutseende kraft.

I dag befinner vi oss åter i en tid av ökande militarisering, och behovet av alternativ är minst lika stort. Samtidigt har Miljöpartiet alltmer lämnat rollen som idéparti. I stället för levande idédiskussion betonar partiet samsyn och anpassning till färdigt definierade regelverk. Men alla låter sig inte pressas in i sådana ramar, och då framstår lätt tvång och i förlängningen våld som enda alternativ. Inte helt oväntat har partiet också ställt sig bakom en överenskommelse om kraftigt ökad satsning på försvaret.

Precis som vi behöver både syn och hörsel för att förstå vår omgivning, behöver vi olika perspektiv för att förstå samhället. Om Miljöpartiet vill värna de intuitiva, behöver vi våga gå utanför den etablerade politikens åsiktskorridorer och åter bli de stigfinnare som ännu nämns i partiprogrammet. Det kräver överseende med att de intuitiva inte alltid har konkreta och socialt välanpassade svar, för att istället betona deras förmåga att bidra med nya infallsvinklar och oväntade strategier.

Miljöpartiet behöver få vara ett flumparti – inte för att flum är målet, utan för att det ibland är konsekvensen av att våga tänka i nya banor.

Dröm om duell och möte med Rysslands ambassadör i Sverige

Lämna ett svar

Jag drömmer om krig. I skogen finns ryska soldater. Något säger åt mig att jag behöver beväpna mig. Så jag beväpnar mig, men känner också tvivel kring det, för jag är ju ingen soldat.

Och jag visste att om jag går till en viss plats bakom ett visst hus, så kan de döda mig. Ändå insåg jag att jag redan hade varit där, och jag hade inte blivit dödad. Varför blev jag inte dödad? Jag var utan tvekan deras potentiella mål. Det fanns ingen möjlighet att prata mig ur situationen. Men jag tänkte att det finns vissa mönster i deras beteende. Under vissa omständigheter skjuter de mig inte, även om de får tillfälle.

Då förstår jag att det även finns en kvinna med i deras grupp. Hon pratar inte med mig heller, men på något sätt kommer vi överens om att mötas i en duell.

Jag vill inte döda henne, och jag vill inte bli dödad. Ändå vet jag att jag måste ta med mig ett vapen till duellen. Så jag tar med vapnet, men i stället för att rikta det mot henne, riktar jag det mot mig själv. Även hon riktar sitt vapen mot sig själv.

Så rör vi oss närmare och närmare varandra, tills vi till slut möts. Då skakar vi hand med den fria handen, och omedelbart efteråt springer hon iväg i motsatt riktning. Jag vaknar.

Några dagar senare gick jag till ett möte med svensk-ryska vänskapsföreningen.

Till mötet var även Rysslands ambassadör i Sverige inbjuden, Sergej Beljajev, och övrig personal från ryska ambassaden. Jag frågade ambassadören om hur han resonerade kring att ha idrotts- och kulturutbyten när våra länder befinner sig i konflikt. Han talade för det, medan jag menade att business as usual inte är ett bra sätt att lösa problem, och dessa utbyten i så fall borde ske i kombination med att också adressera de problem som lett till konflikt mellan länderna.

Hans kollega och tolk var en yngre kvinna. Hon bad om ursäkt någon gång, eftersom hon blev engagerad och uttryckte egna tankar i stället för att låta ambassadören tala.

Mitt möte med svensk-ryska vänskapsföreningen (Refuserad insändare)

Lämna ett svar

(Insändare som refuserades av DN och UNT)

På FN-dagen, den 24 oktober, höll Svensk-ryska vänskapsföreningen en manifestation på Odenplan i Stockholm under parollen ”Ge freden en chans”. Föreningen har ett proryskt rykte, och när den uttalar sig i politiska frågor riktas den retoriska udden vanligtvis mot Väst. Föreningens officiella linje handlar dock om fred och samtal över gränser, vilket är något jag själv också tror på. Jag gick därför dit med ambitionen att pröva dess ideal i praktiken.

När evenemanget började såg jag att två grupper hade formats. Dels var det medlemmar från vänskapsföreningen, vars skyltar bland annat kritiserade svenska medier, dels en motdemonstration med antiryska budskap. Jag tog fram en skylt där det stod ”VÅGA PRATA MED FRÄMLINGAR” och på baksidan ”VI ÄR ALLA GANSKA LIKA PÅ INSIDAN”, och försökte hitta en plats i mitten.

Min skylt väckte undran från båda läger, och flera kom fram och pratade med mig. I slutet av evenemanget hade nästan alla samlats i en klunga. Kanske var det bara motdemonstranterna som flyttade sig närmare för att de ville höra talen, eller handlade det om visst intresse för verklig dialog?

Oavsett vilket tyckte jag att det kändes bra när alla stod samlade. Jag hade inte kommit dit för att gå på ett propaganda-evenemang, men för att möta människor med olika åsikter som pratar med varandra. Och inte ska väl rädslan för att associeras med något som anses för proryskt få oss att tacka nej till öppen dialog?

– David Holmberg, miljöpartist och nybliven medlem i Svensk-ryska vänskapsföreningen

Dröm om ett escape-room

Lämna ett svar

Drömde att jag befann mig i ett tillstånd som skulle kunna beskrivas som ett escape-room. Det var problem jag behövde lösa, som liknade gåtor. En förnimmelse om ett stort hjul som var designat som en yinyang-symbol. Istället för att följa instinkten att snurra hjulet framåt, kom jag på att jag kunde snurra det bakåt. Genom att fortsätta tillämpa tvärtom-tänkande kunde jag lösa flera problem. Istället för att göra det mest korrekta, började jag tänka tvärtom och göra det mest inkorrekta. Till exempel, om jag tror att det är korrekt med ”man” behöver jag svara ”kvinna”.

Plötsligt hade jag hittat en väg ut från huset. Men istället för att stå vid ytterdörren, hade jag istället hamnat på bakgården. Jag fortsatte röra mig ut längs gatan. Det var mörkt och jag såg inte mycket. När jag kom närmare märkte jag dock att hela gatan var full med personer som höll hundar i koppel. När jag försökte gå förbi var det en hund som högg mot mig. Jag backade tillbaka mot huset jag kom från. I samma stund insåg jag också att alla dessa personer med hundar planerade någon slags anfall emot huset. Sekunden därefter börjar de gå till attack, och lika plötsligt dyker en poliskår upp som stoppar hela anfallet. Jag vaknar

Dagen innan hade jag lyssnat på en ljudbok av Marie-Louise von Franz, som förklarade det jungianska konceptet ”synkronicitet”. På kvällen grubblade jag över begreppet synkronicitet förhöll sig till kausalitet och slump.

En sommardröm

Lämna ett svar

Fragmentariska minnen från en sommardröm:

Jag har fått chans att bjuda in en favoritfilosof till en tillställning. Med mig har jag tagit Jostein Gaarder. Det uppfattas som ett okonventionellt val. Förväntningen verkar ha varit att jag ska välja en torr akademiker. Istället har jag valt en som skriver barnböcker. Jostein verkar också lite malplacerad i sammanhanget. I drömmen är han en skäggig dvärg med busig uppsyn. Associationen går till en joker, som Jostein skrev om i boken Spelkortsmysteriet.

I drömmen finns en annan person som har en diamantliknande kristall i bröstet. Jag förstår att det inte är någon vanlig människa, utan snarare en gud, eller symbol av något slag.

Jag hoppar från en brygga, landar med ett stort plask med ryggen först, och sjunker surrealistiskt ner till havets botten där jag möter Daryl Sharp – en jungiansk psykoanalytiker. Jag förstår direkt att det här har koppling till den jungianska psykologin, och boken Psychological Types, där åtta olika personlighetstyper beskrivs.

Jag vaknar halvt till. En känsla av att bitarna faller på plats. Jag har i vaket tillstånd grubblat kring detta med synkronicitet – är det något som är meningsfullt att prata om? Och i så fall, har jag nånsin upplevt verklig synkronicitet? Min halvvakna känsla säger att denna drömmen just bevisat synkroniciteten åt mig. Det hade inte bara varit enstaka oklara sammanträffanden som inträffade, utan sammanträffanden som skedde lager på lager på lager, bortom all tvivel om att det skulle vara bara slump.

Sen när jag somnar om kretsar drömmen kring en tårta med flera lager. Tårtan är formad som ett torn, smal, rund och hög. Varje lager har en distinkt egen färg. Det översta lagret är svart, som färgen av coca cola. Möjligtvis finns det på toppen också en röd pinne eller sugrör.

Någon vill ringa och prata med mig, men jag kan inte ta emot samtalet. Det var väl inget viktigt, tänker jag först, men förstår sen att det är nån som verkligen vill säga nåt. Det är en mamma som vill säga att jag gjort hennes barn lyckligt.

Jag vaknar med känslan av att sagan kommer få ett lyckligt slut.

Reflektioner:
Jag hade spenderat stor del av dagen lekande med barn… några ögonblickshändelser:
– Vi gick in i en butik och tittade där på en lila skimrande leksaksdiamant.
– Vi var vid en badstrand. Flera gånger hoppade jag upp och slängde mig på ryggen i vattnet för att maximera plasket.
– Vi lekte med plasthinkar, i olika färger och storlekar. Antingen kunde hinkarna placeras i varandra där de mindre hinkarna stoppades ner i den största, eller så kunde hinkarna staplas på varandra med den största hinken som bas. Vi staplade hinkarna på varandra, och låtsades att det var en tårta med olika smaker. Översta lagret var svart.
– Vi beställde mat från restaurang. Jag ville först ha ett sugrör till min cola och började leta efter det, men så slog mig tanken att det är onödigt. När vi packade upp hittade jag ändå ett sugrör inlindat i en servett.

Detta om Jung och att bjuda med en filosof till en tillställning kunde jag inte se någon koppling till händelser dagen innan. Men bara några dagar efter denna dröm kom jag på idén att bjuda med en egensinnig vän till en tillställning med föreläsningar om Jung. Det var intressant, om än min vän bidrog till att skapa en del obekväm stämning i gruppen, med oblyga frågor och kommentarer.

Brevväxling med Svenska Freds

Lämna ett svar

David:
”Jag har efter flera funderingar valt att gå med i Svenska Freds. Jag hoppas och tror på nedrustning och fredliga lösningar på dagens konflikter. Men jag tror också att vägen till fred går via ömsesidig förståelse och är därför skeptisk till krav som riktas till enskilda parter.

För att uppnå ömsesidig förståelse tänker jag också att dialog är väldigt viktigt. I en levande dialog är det ingen part som sitter på färdiga svar, utan lösningar formas i dialogen. Jag tror alltså på fred som en interaktiv process.

När jag letat på Svenska Freds hemsida, och läst om ert arbete, så handlar mycket om ställningstaganden, t ex inga kärnvapen i Sverige och inget svenskt medlemskap i NATO. Jag saknar dock en tydlig inbjudan till dialog och diskussion. Jag kan förstå att en organisation behöver göra vissa tydliga ställningstaganden, men tror också att den interaktiva processen är viktig.

Min fråga och förslag: Hur ser ni på interaktivt fredsarbete? Håller ni med om att det är viktigt, och hur ser er policy ut kring detta? Finns det möjlighet att främja det ytterligare: till exempel genom att ha en medlemsweb och digitalt diskussionsforum för alla medlemmar inom organisationen?”

Svar från Svenska Freds:
”Vi heter Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen och ordet skiljedom har hängt med ända sedan starten 1883. Det handlar om att konflikter ska lösas genom en oberoende tredje part och dialog snarare än våld. För att detta ska fungera krävs gemensamt överenskomna förhållningsregler, vilket är anledningen till att vi är för en världsordning baserad på folkrätten.

Vi jobbar därför otroligt mycket med att försöka få Sverige att villkorslöst stå upp för grundprinciper som möjliggör ömsesidig förståelse. Vi värnar internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter för att det är grunden för att kunna kritisera, diskutera och kräva ansvar när någon aktör bryter mot de gemensamma spelreglerna.

När det gäller Nato, så var en stor del av vår kritik att beslutet att gå med fattades hastigt och inte föregicks av en ordentlig debatt. Vi hade gärna sett en folkomröstning om Natomedlemskapet.

Anledningen till att vi motsätter oss Natomedlemskap handlar om att det för med sig en ökad militarisering genom bland annat krav om stora militära investeringar, ökade möjligheter för vapenexport och minskade möjligheter till insyn och transparens kring säkerhetspolitiska beslut. Tvärtemot öppen dialog. Läs gärna mer om konsekvenserna av ett svenskt medlemskap i Nato i vår Natorapport.

Inom vår organisation förs ständig diskussion. Det som kommuniceras ut i pressmeddelanden, på hemsidan eller i sociala medier är oftast, som du skriver, tydliga ställningstaganden. Vilka ställningstaganden vi gör bestäms genom diskussioner i styrelsen samt i kansliets policygrupp. För den som engagerar sig i en lokalförening eller fredsgrupp sker diskussioner där om vilka initiativ för fred som ska tas och varje medlem har möjlighet att lämna in motioner om föreningens riktning och framtid till kongressen som hålls vartannat år.

En sak som vi har gjort under våren för att öppna upp för mer interaktiv kommunikation med medlemmar är att bjuda in till medlemsmöten där någon av våra sakkunniga berättar om arbetet kring en viss fråga och där vi sedan öppnar upp för frågor och funderingar.

I dagsläget har vi inget sådant diskussionsforum digitalt som du förordar, men vi tar med oss att det finns ett intresse från din sida.”

Drömmar om krig

Lämna ett svar

1. Jag är mitt bland främmande militärmakt. Insåg att alla som var mina vänner hade lämnat, och jag var ensam bland militärer som sköt med olika vapen. Samtidigt var jag inte någon direkt eller självklar måltavla. Jag satte mig på en mur, synlig för många, men ingen attackerade mig. Det var dock en olustig stämning, jag kände inte att det utstrålade någon vänlighet från militärerna.

2. Jag ser ett stridsplan flyga snabbt högt över mig, från ena till andra sidan horisonten. Kort stund därefter ser jag samma plan komma åter efter att ha flugit ett varv runt jorden. En stor bomb faller ner långt från där jag befinner mig.

3. Jag ser raketer flyga över himlen, och landa på platser långt bort. Plötsligt kom en raket större än de andra, som stannade till, släppte en stor bomb som small av. Himlen gick sen från att vara blå och upplyst, till svart, tyst och stilla.

4. …

5. …

”Behövs det en grön ideologi?”, red. Gahrton

Lämna ett svar

”Behövs det en grön ideologi?”, essäer på temat grön ideologi med Per Gahrton som redaktör.

Innehåller:
Michael Moon – Mot en Grön ideologi
Kristian Skånberg – Grön ekonomi
Ulf Söderström – Finns det en grön ekonomisk teori?
Lotta Hedström – Varför är inte alla gröna ekofeminister?
Angela Ayward – Är queerteroi grön?
Per Gahrton – Vad har gröna partier för åsikter?

Moons text är mer teoretiskt-filosofiskt inriktad. Han argumenterar för komplementaritet, vilket jag håller med om är vettigt. Lite kan jag tycka att han ägnar mycket energi åt att argumentera för något som borde vara självklart – men kanske är det inte alltid självklart, och då är det en fördel med väl underbyggda argument.

Skånbergs och Söderbergs texter uppfattar jag som snarlika varandra. Jag tycker de visar en ambition om att omfamna en egen grön ekonomi, och jag tycker också att deras budskap i stort är övertygande.

Hedströms text tycker jag också förmedlar ett hoppfullt och viktigt budskap. Hennes kritik gentemot andra kan jag uppleva missriktad ibland, men vad som är viktigast är väl ändå det egna budskapet, och det tycker jag är starkt.

Aywards text om queerteori är jag mer skeptiskt inställd till. Hon avfärdar användandet av uttryck som ”manligt kvinnlig”, och vill istället byta ut det mot uttryck som ”gender-bender”. Blir inte bättre av att vi byter språk till engelska, menar jag. Vidare anklagar hon typ ekofeministismen för att inte vara antropocentrisk och för att inte bedriva klasskamp. Då föredrar jag ekofeministen, som jag uppfattar söker helhetsperspektiv.

Gällande Gahrtons text så ser jag en tydlig fördel i att Gahrton tar empiri på allvar. Han söker information från olika partiprogram, och försöker sammanställa denna informationen utan att lägga för mycket egna värderingar i det. Men tyvärr uppfattar jag också att han ”inte ser skogen för alla träd”. De övriga texterna tycker jag förmedlar djupare förståelse för vad grön ideologi handlar om.

Sammanfattningsvis sympatiserar jag med de fyra första texterna, medan jag är mer skeptiskt inställd till Aywards och Gahrtons texter. Budskapet i de fyra första texterna uppfattar jag också som systemkritiskt. En potentiellt subversiv grön kraft som jag kan identifiera mig med. Mer sådan energi skulle jag gärna uppleva i det nya partiprogrammet.