Kategoriarkiv: Drömanteckningar

Dröm om duell och möte med Rysslands ambassadör i Sverige

Lämna ett svar

Jag drömmer om krig. I skogen finns ryska soldater. Något säger åt mig att jag behöver beväpna mig. Så jag beväpnar mig, men känner också tvivel kring det, för jag är ju ingen soldat.

Och jag visste att om jag går till en viss plats bakom ett visst hus, så kan de döda mig. Ändå insåg jag att jag redan hade varit där, och jag hade inte blivit dödad. Varför blev jag inte dödad? Jag var utan tvekan deras potentiella mål. Det fanns ingen möjlighet att prata mig ur situationen. Men jag tänkte att det finns vissa mönster i deras beteende. Under vissa omständigheter skjuter de mig inte, även om de får tillfälle.

Då förstår jag att det även finns en kvinna med i deras grupp. Hon pratar inte med mig heller, men på något sätt kommer vi överens om att mötas i en duell.

Jag vill inte döda henne, och jag vill inte bli dödad. Ändå vet jag att jag måste ta med mig ett vapen till duellen. Så jag tar med vapnet, men i stället för att rikta det mot henne, riktar jag det mot mig själv. Även hon riktar sitt vapen mot sig själv.

Så rör vi oss närmare och närmare varandra, tills vi till slut möts. Då skakar vi hand med den fria handen, och omedelbart efteråt springer hon iväg i motsatt riktning. Jag vaknar.

Några dagar senare gick jag till ett möte med svensk-ryska vänskapsföreningen.

Till mötet var även Rysslands ambassadör i Sverige inbjuden, Sergej Beljajev, och övrig personal från ryska ambassaden. Jag frågade ambassadören om hur han resonerade kring att ha idrotts- och kulturutbyten när våra länder befinner sig i konflikt. Han talade för det, medan jag menade att business as usual inte är ett bra sätt att lösa problem, och dessa utbyten i så fall borde ske i kombination med att också adressera de problem som lett till konflikt mellan länderna.

Hans kollega och tolk var en yngre kvinna. Hon bad om ursäkt någon gång, eftersom hon blev engagerad och uttryckte egna tankar i stället för att låta ambassadören tala.

Dröm om ett escape-room

Lämna ett svar

Drömde att jag befann mig i ett tillstånd som skulle kunna beskrivas som ett escape-room. Det var problem jag behövde lösa, som liknade gåtor. En förnimmelse om ett stort hjul som var designat som en yinyang-symbol. Istället för att följa instinkten att snurra hjulet framåt, kom jag på att jag kunde snurra det bakåt. Genom att fortsätta tillämpa tvärtom-tänkande kunde jag lösa flera problem. Istället för att göra det mest korrekta, började jag tänka tvärtom och göra det mest inkorrekta. Till exempel, om jag tror att det är korrekt med ”man” behöver jag svara ”kvinna”.

Plötsligt hade jag hittat en väg ut från huset. Men istället för att stå vid ytterdörren, hade jag istället hamnat på bakgården. Jag fortsatte röra mig ut längs gatan. Det var mörkt och jag såg inte mycket. När jag kom närmare märkte jag dock att hela gatan var full med personer som höll hundar i koppel. När jag försökte gå förbi var det en hund som högg mot mig. Jag backade tillbaka mot huset jag kom från. I samma stund insåg jag också att alla dessa personer med hundar planerade någon slags anfall emot huset. Sekunden därefter börjar de gå till attack, och lika plötsligt dyker en poliskår upp som stoppar hela anfallet. Jag vaknar

Dagen innan hade jag lyssnat på en ljudbok av Marie-Louise von Franz, som förklarade det jungianska konceptet ”synkronicitet”. På kvällen grubblade jag över begreppet synkronicitet förhöll sig till kausalitet och slump.

En sommardröm

Lämna ett svar

Fragmentariska minnen från en sommardröm:

Jag har fått chans att bjuda in en favoritfilosof till en tillställning. Med mig har jag tagit Jostein Gaarder. Det uppfattas som ett okonventionellt val. Förväntningen verkar ha varit att jag ska välja en torr akademiker. Istället har jag valt en som skriver barnböcker. Jostein verkar också lite malplacerad i sammanhanget. I drömmen är han en skäggig dvärg med busig uppsyn. Associationen går till en joker, som Jostein skrev om i boken Spelkortsmysteriet.

I drömmen finns en annan person som har en diamantliknande kristall i bröstet. Jag förstår att det inte är någon vanlig människa, utan snarare en gud, eller symbol av något slag.

Jag hoppar från en brygga, landar med ett stort plask med ryggen först, och sjunker surrealistiskt ner till havets botten där jag möter Daryl Sharp – en jungiansk psykoanalytiker. Jag förstår direkt att det här har koppling till den jungianska psykologin, och boken Psychological Types, där åtta olika personlighetstyper beskrivs.

Jag vaknar halvt till. En känsla av att bitarna faller på plats. Jag har i vaket tillstånd grubblat kring detta med synkronicitet – är det något som är meningsfullt att prata om? Och i så fall, har jag nånsin upplevt verklig synkronicitet? Min halvvakna känsla säger att denna drömmen just bevisat synkroniciteten åt mig. Det hade inte bara varit enstaka oklara sammanträffanden som inträffade, utan sammanträffanden som skedde lager på lager på lager, bortom all tvivel om att det skulle vara bara slump.

Sen när jag somnar om kretsar drömmen kring en tårta med flera lager. Tårtan är formad som ett torn, smal, rund och hög. Varje lager har en distinkt egen färg. Det översta lagret är svart, som färgen av coca cola. Möjligtvis finns det på toppen också en röd pinne eller sugrör.

Någon vill ringa och prata med mig, men jag kan inte ta emot samtalet. Det var väl inget viktigt, tänker jag först, men förstår sen att det är nån som verkligen vill säga nåt. Det är en mamma som vill säga att jag gjort hennes barn lyckligt.

Jag vaknar med känslan av att sagan kommer få ett lyckligt slut.

Reflektioner:
Jag hade spenderat stor del av dagen lekande med barn… några ögonblickshändelser:
– Vi gick in i en butik och tittade där på en lila skimrande leksaksdiamant.
– Vi var vid en badstrand. Flera gånger hoppade jag upp och slängde mig på ryggen i vattnet för att maximera plasket.
– Vi lekte med plasthinkar, i olika färger och storlekar. Antingen kunde hinkarna placeras i varandra där de mindre hinkarna stoppades ner i den största, eller så kunde hinkarna staplas på varandra med den största hinken som bas. Vi staplade hinkarna på varandra, och låtsades att det var en tårta med olika smaker. Översta lagret var svart.
– Vi beställde mat från restaurang. Jag ville först ha ett sugrör till min cola och började leta efter det, men så slog mig tanken att det är onödigt. När vi packade upp hittade jag ändå ett sugrör inlindat i en servett.

Detta om Jung och att bjuda med en filosof till en tillställning kunde jag inte se någon koppling till händelser dagen innan. Men bara några dagar efter denna dröm kom jag på idén att bjuda med en egensinnig vän till en tillställning med föreläsningar om Jung. Det var intressant, om än min vän bidrog till att skapa en del obekväm stämning i gruppen, med oblyga frågor och kommentarer.

Drömmar om krig

Lämna ett svar

1. Jag är mitt bland främmande militärmakt. Insåg att alla som var mina vänner hade lämnat, och jag var ensam bland militärer som sköt med olika vapen. Samtidigt var jag inte någon direkt eller självklar måltavla. Jag satte mig på en mur, synlig för många, men ingen attackerade mig. Det var dock en olustig stämning, jag kände inte att det utstrålade någon vänlighet från militärerna.

2. Jag ser ett stridsplan flyga snabbt högt över mig, från ena till andra sidan horisonten. Kort stund därefter ser jag samma plan komma åter efter att ha flugit ett varv runt jorden. En stor bomb faller ner långt från där jag befinner mig.

3. Jag ser raketer flyga över himlen, och landa på platser långt bort. Plötsligt kom en raket större än de andra, som stannade till, släppte en stor bomb som small av. Himlen gick sen från att vara blå och upplyst, till svart, tyst och stilla.

4. …

5. …

Spontanbesök till en kyrka (dröm)

Lämna ett svar

Jag är väl en ganska frågvis person. Och när jag inte får svar på frågorna jag ställer här på diverse forum, tar jag ibland med dem och frågar min partner istället. Som en kväll när vi diskuterade Galileo Galelei, och jag försökte fråga henne om vad det kan finnas motiv för någon att vara motståndare till sanning – och huruvida det är möjligt med medveten ondska. Och sen hade vi en stunds diskussion om detta innan vi somnade.

Sen när jag somnade drömde jag om att jag skulle åka iväg med ett tåg, men det dröjde flera timmar tills tåget skulle avgå, och jag behövde göra nåt annat för att fördriva tiden. Så jag gick då in till en kyrka, där det var en massa människor som höll på med nån slags sång och dans.


Jag själv är inget vidare på varken sång eller dans, men det var som en tillåtande stämning därinne, så visst fick jag vara med och försöka mitt bästa. Det var en tjej där som roade sig med hur svårt jag hade att klara av alla dansrörelserna, och hon visade lite tekniker om hur jag kunde göra det bättre.


Sen vidare var det någon sång som spelades långt borta, och flera inne i kyrkan undrade vad var det där för vacker sång? Jag visste svaret själv, men jag ville inte säga det, för jag ville att de andra skulle gissa. I alla fall var det andra som förstod att jag förstod, och de uppmanade mig: kom igen, sjung en bit av den där sången så att vi också förstår. Och jag kontrade då med att säga att jag är så dålig att träffa tonerna när jag sjunger, så om jag skulle nynna på den här sången – skulle ni ändå höra fel, och tro att det var en annan låt jag nynnade på. Ett stort gapskratt bröt ut i kyrkan. Visst var det väl också så att jag skämtat och överdrivet om hur dålig sångare jag är… men vad de andra kyrkobesökarna kanske inte förstod var att det var också mycket sanning i det jag sa. Jag är verkligen inte bra på att träffa tonerna. Och de andra visste ju inte om att jag var där för första gången, och hade aldrig övat på sångerna innan. De visste inte om att jag bara var en besökare och inte en del av deras grupp.

Läser Simone Weil och drömmer om pånyttfödelse och möte en med cyklop

Lämna ett svar

Under kvällen läste jag en artikel av Simone Weil som handlade om våld i Iliaden. https://theanarchistlibrary.org/library/simone-weil-the-iliad

När jag sedan somnade drömde jag flera omskakande drömmar. Kommer inte ihåg mycket, men här är ett par fragment:

En dröm: Jag blev pånyttfödd. Jag var först ett litet barn och samtidigt kom jag ihåg mitt tidigare vuxna liv. Tiden gick dock fort och snart hade jag blivit tonåring. Sen fortsatte jag växa vidare, och tanken slog mig ”nu kommer människor inte kunna se någon skillnad mellan mig och mitt tidigare jag”. Det var en trygghet, att inte längre behöva dubbelspela.

Ungefär samtidigt som denna dröm (vet inte om det var innan, efter, eller parallellt) drömde jag också att jag befann mig på en ö i havet. Framför mig såg jag en mans ryggtavla, och instinktivt förstod jag att detta är cyklopen. Jag gick fram till honom och sen såg jag, mycket riktigt att det verkligen var cyklopen, som hade ett stort öga i mitten av pannan.

Sen kom ett skepp med män som kidnappade cyklopen. Även om det var ett grymt bortrövande kunde jag ändå se att de behandlade cyklopen med vördnad, och de undvek se cyklopen i ögat. Det var sagt att bara den högsta ledaren hade tillåtelse att tala med cyklopen.

—

Påminnelse till mig själv: Om jag nån gång blir bortförd av ett rövargäng, ska jag säga ”jag är cyklopen, för mig till er ledare”.

Vårdpersonaldrömmar

Lämna ett svar

Jag går genom korridoren på sjukhusavdelningen där jag jobbar och ser genom en öppen dörr till en patientsal att det är en mycket gammal patient, kanske 100 år, som har tappat sitt huvud. Jag ser en kropp och ett huvud som ligger bredvid och ett par anhöriga som sitter runtom och är ledsna. Detta var ju inte bra, tänkte jag, och nog borde jag göra något åt det….men samtidigt var det andra uppgifter som det var ganska bråttom med. Jag behövde till exempel få ut mediciner i tid till andra patienter, och det här med den huvudlösa patienten det var ju egentligen inte mitt ansvar att ta hand om, tänkte jag. Det var ingen som bett mig att hantera den situationen.

Men i alla fall, det var inte helt lätt att skaka bort vad jag sett tidigare, och efter en stund började jag att höra gråt och förtvivlan. Mitt samvete sa mig att jag behövde ta itu med detta med den huvudlöse patienten. Så jag gick in på salen där de anhöriga var kvar. De sa att de var upprörda över att ingen brydde sig. Sen berättade de om att patienten suttit uppe i sin rullstol…och de hade velat korrigera rullstolens nackstöd, men när de fällde bak nackstödet så följde även patientens huvud efter och trillade av från sitt fäste. Medan de berättade detta började de också skratta lite grand, och jag hade även själv svårt att hålla mig från skratt, trots att jag såg det olämpliga i situationen att göra det.
Trots denna fatala olycka var det anmärkningsvärt att jag inte kunde se en enda droppe blod.

Jag vaknar till, och somnar sen om och drömmer vidare:

Jag sitter på sjukhusavdelningens expedition, och hör kollegor som sitter och snackar skit om andra kollegor. De pratar om nån i personalen som struntar i sitt arbete, håller bara på med sin mobiltelefon och hjälper inte patienterna. Jag tänker då tyst för mig själv att de klagar för mycket, och jag tänker att de borde reflektera mer över sitt eget arbete, föregå med ett gott exempel. Och mitt bland all personal ser jag att det sitter en elev på praktik som är helt tyst och som inte ens har bytt om till vårdpersonalkläder trots att halva passet redan passerat. För en stund blir jag upprörd: varför tar de inte hand om eleven? Varför sätter de inte eleven i arbete så att eleven får chans att lära sig något? Varför pratar de inte ens med eleven???

Sen slår mig tanken…vem är det egentligen som är huvudhandledare för avdelningens elever? Det är ju jag själv. Varför gör då inte jag någonting? Varför sätter inte jag eleven i arbete? Så jag ber då att eleven ska följa med mig till ett avsides rum, för att stämma av läget. Eleven brister då ut i ett raseri och börjar gråta: säger att det är en ”jävla Hitler-avdelning” hon kommit till där ingen bryr sig, och att det är något som också alla andra elever säger om ryktet avdelningen har. Det dyker även upp två andra elever som inte heller har bytt om för att arbeta, trots att det är vad de är här för. Jag säger då till eleverna att de måste nu direkt byta om till arbetskläder, och så får de sen följa med mig under resten av arbetspasset. Nu ska vi se till att ta hand om våra patienter så att inte en enda ska behöva känna sig missnöjd, försöker jag intala dem, och de verkar uppskatta engagemanget

Ett bröllopspar som förföljer mig (dröm)

Lämna ett svar

En av nattens drömmar började med att jag satt på en kyrkbänk långt fram i en gammal kyrka. Plötsligt kom ett bröllopståg in. Det visade sig att brudgummen var en ytligt bekant till mig. Eftersom jag inte blivit inbjuden till detta bröllopsfirande tyckte jag dock denna situation kändes pinsam, särskilt med tanke på hur nära jag satt altaret, så jag skyndade mig diskret ut från kyrkan. Sen satte jag mig på en cykel och tänkte att jag skulle cykla till en busshållplats, och ta bussen hem. Problemet var dock att det var mörkt och jag hittade inte till busshållplatsen.

Efter en stund hittade jag skylt som visade vägen jag skulle ta. Problemet var bara att när jag följde skyltens anvisning så hamnade jag inne i en privat bostad. Och det visade sig efter en stund att bostaden jag hamnat i var bröllopsparets hem och det var där som bröllopssällskapet hade sin efterfest. Usch vad pinsamt! Tänkte jag. Jag skyndade mig ut igen, och hoppades att det inte var någon som hade sett mig.

Sen trampade jag vidare på min cykel i jakt efter rätta busshållplatsen. Och på nytt cyklade jag vilse. Denna gång cyklade jag in i en park, ”Valls hage” i Gävle, känt för att ha många pokestop. Och medan jag irrade runt i denna park väldigt trött och förtvivlad så såg jag ett bröllopssällskap som tydligen också var där. Jag drog snabbt upp min huva och tittade bort…men det var försent. En av personerna i sällskapet såg mig och sa ”han där ser inte ut att må bra”. Och då steg en gammal ungdomsvän till mig fram och sa vänligt ”det är lugnt, jag tar hand om honom”.

Reflektion:
Kvällen innan hade jag postat ett inlägg på filosofiforum, där jag reflekterade över hur det är möjligt att tala om något som saknar känd referenspunkt. Jag länkade till tre olika versioner av sången To love somebody. Inläggets avslutande reflektion: ”I musik är det centralt att använda sig av upprepning, och även timingen är av avgörande betydelse. Genom upprepning och timing tänker jag att det ibland går att skapa nya referenspunkter, men oftast kommer det inte lyckas.”

Vandrar emot strömmen (dröm)

Lämna ett svar

Inatt drömde jag att jag gled ner för en flod på en stock. Ute i floden stötte jag på en hund som klamrade upp på stocken. Efter en stund lyckades vi ta oss in emot land. I samband med att vi klev i land gjorde jag något dumt mot hunden, vet inte riktigt vad, kanske försökte jag hålla fast eller koppla den…men det resulterade i alla fall att hunden bet mig hårt i armen. Och jag förstod att jag gjort ett misstag. Sen var det en lång vandring hem. Skulle hunden följa efter mig hela vägen? Ibland anade jag den, och ibland inte. Och skulle vi ens nånsin komma hem? Jag visste riktningen, men inte sträckan… Och mer fick jag inte veta, eftersom jag vaknade från drömmen.

Reflektion: Dagen innan hade jag diskuterat evolutionsteori på filosofiforum.se. Vi diskuterade frågan huruvida människan kan ställa sig över evolutionen – sluta agera enligt våra nedärvda instinkter, och vad som då är drivkraften.

Vid krigets frontlinje (dröm)

Lämna ett svar

Jag drömde att jag befann mig vid frontlinjen i Ukraina. Det bombades och smälldes överallt. Jag hittade något skydd jag kunde gömma mig bakom för en stund, men det var inte mycket trygghet. I alla fall så började jag studera miljön runtom mig och såg att det var detaljer som inte stämde…att det var delar av miljön som snarare påminde om kulisser. Det ingav mig mod, och jag tog då tillfället i akt och sprang rakt ut på fältet och skrek så högt jag kunde till alla soldaterna ”BE TILL GUD! BE TILL GUD! BE TILL GUD!”. Snabbt blev jag därefter utslängd från drömmen och vaknade i min säng.