Kategoriarkiv: Blogg

Min egen fördomsfulla karta över svensk säkerhetspolitik

  1. Regler
    Grundidé: Gemensamma regelverk skapar tydlighet, förutsägbarhet och möjliggör stabila samarbeten och allianser. En ”unipolär världsordning” är önskvärd, eftersom gemensamma normer för rätt och fel anses nödvändiga för ordning och ansvar.

    a) Regler + militarism
    * När regler bryts måste ordningen kunna återställas, ytterst med våld.
    * Regler utan sanktionsmöjlighet urholkas
    * Stabilitet kräver att regelbrott får konkreta konsekvenser

    b) Regler + pacifism

    * Normarbete och institutioner är effektivare än tvång
    * Följsamhet skapas genom utbildning, jämlikhet och diplomati
    * Långsiktig fred kräver förtroende för regelverk, inte rädsla för straff

    2. Pragmatism
    Grundidé: Handlande bör bedömas efter konsekvenser snarare än principfasthet. En ”multipolär världsordning” framstår som mer rimlig, eftersom ingen enskild aktör kan göra anspråk på färdig sanning.

    a) Pragmatism + militarism

    * När systemet sviker måste handlingskraft gå före formell legitimitet.
    * Att sätta hårt mot hårt kan vara nödvändigt för att inte aggressivt beteende ska löna sig.
    * Initiativförmåga är avgörande i konflikter: förutsägbarhet blir en strategisk svaghet när den kan utnyttjas av andra.

    b) Pragmatism + pacifism

    * Säkerhet byggs genom dialog och ömsesidiga intressen
    * Regler måste växa ur fungerande relationer, inte ersätta dem
    * Att tala med motparten är inte eftergift, utan ett sätt att etablera samförstånd

Brevväxling med Svenska Freds

David:
”Jag har efter flera funderingar valt att gå med i Svenska Freds. Jag hoppas och tror på nedrustning och fredliga lösningar på dagens konflikter. Men jag tror också att vägen till fred går via ömsesidig förståelse och är därför skeptisk till krav som riktas till enskilda parter.

För att uppnå ömsesidig förståelse tänker jag också att dialog är väldigt viktigt. I en levande dialog är det ingen part som sitter på färdiga svar, utan lösningar formas i dialogen. Jag tror alltså på fred som en interaktiv process.

När jag letat på Svenska Freds hemsida, och läst om ert arbete, så handlar mycket om ställningstaganden, t ex inga kärnvapen i Sverige och inget svenskt medlemskap i NATO. Jag saknar dock en tydlig inbjudan till dialog och diskussion. Jag kan förstå att en organisation behöver göra vissa tydliga ställningstaganden, men tror också att den interaktiva processen är viktig.

Min fråga och förslag: Hur ser ni på interaktivt fredsarbete? Håller ni med om att det är viktigt, och hur ser er policy ut kring detta? Finns det möjlighet att främja det ytterligare: till exempel genom att ha en medlemsweb och digitalt diskussionsforum för alla medlemmar inom organisationen?”

Svar från Svenska Freds:
”Vi heter Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen och ordet skiljedom har hängt med ända sedan starten 1883. Det handlar om att konflikter ska lösas genom en oberoende tredje part och dialog snarare än våld. För att detta ska fungera krävs gemensamt överenskomna förhållningsregler, vilket är anledningen till att vi är för en världsordning baserad på folkrätten.

Vi jobbar därför otroligt mycket med att försöka få Sverige att villkorslöst stå upp för grundprinciper som möjliggör ömsesidig förståelse. Vi värnar internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter för att det är grunden för att kunna kritisera, diskutera och kräva ansvar när någon aktör bryter mot de gemensamma spelreglerna.

När det gäller Nato, så var en stor del av vår kritik att beslutet att gå med fattades hastigt och inte föregicks av en ordentlig debatt. Vi hade gärna sett en folkomröstning om Natomedlemskapet.

Anledningen till att vi motsätter oss Natomedlemskap handlar om att det för med sig en ökad militarisering genom bland annat krav om stora militära investeringar, ökade möjligheter för vapenexport och minskade möjligheter till insyn och transparens kring säkerhetspolitiska beslut. Tvärtemot öppen dialog. Läs gärna mer om konsekvenserna av ett svenskt medlemskap i Nato i vår Natorapport.

Inom vår organisation förs ständig diskussion. Det som kommuniceras ut i pressmeddelanden, på hemsidan eller i sociala medier är oftast, som du skriver, tydliga ställningstaganden. Vilka ställningstaganden vi gör bestäms genom diskussioner i styrelsen samt i kansliets policygrupp. För den som engagerar sig i en lokalförening eller fredsgrupp sker diskussioner där om vilka initiativ för fred som ska tas och varje medlem har möjlighet att lämna in motioner om föreningens riktning och framtid till kongressen som hålls vartannat år.

En sak som vi har gjort under våren för att öppna upp för mer interaktiv kommunikation med medlemmar är att bjuda in till medlemsmöten där någon av våra sakkunniga berättar om arbetet kring en viss fråga och där vi sedan öppnar upp för frågor och funderingar.

I dagsläget har vi inget sådant diskussionsforum digitalt som du förordar, men vi tar med oss att det finns ett intresse från din sida.”

Reflektion över hur Miljöpartiets partiprogram förändrats över tid

Inlägg som postats på Miljöpartiets interna diskussionsforum ”Engagera”

Jag hittade ett examensarbete som jämfört hur Miljöpartiets partiprogram ändrats över tid: http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:823529/FULLTEXT01.pdf

Detta arbete utgår från ekologismens 4 grundpelare:
1. Ekologisk hållbarhet 2. Gräsrotsdemokrati 3. Social rättvisa 4. Pacifism

Några skillnader som noterats från partiprogram 1982 till 2013
1. Ekologisk hållbarhet: 1982 mer betoning på minska konsumtion och självförsörjning, 2013 mer betoning på tekniska lösningar
2. Gräsrotsdemokrati: 1982 betoning på bassamhälle och decentraliserad beslutsprocess, 2013 deltagande-demokrati och ökat kommunalt inflytande
3. Social rättvisa: 1982 betoning på omfördelning av resurser, inklusive minska materiell standard, 2013 öka bistånd utan att nödvändigtvis behöva minska materiell standard.
4. Pacifism: 1982 icke-våld, 2013: militära insatser kan motiveras

Förändring har skett på alla fyra punkter, och största förändringarna har skett inom gräsrotsdemokrati och pacifism. De menar att Miljöpartiet fortfarande kan betraktas som ett parti som har ekologism som grundideologi, men jag själv ställer mig tveksam till detta.

Några egna reflektioner:
1. Ekologisk hållbarhet – Jag gillar den tillväxtkritiska visionen i tidigare program, men man måste också vara öppen för nya tekniska lösningar som nyare partiprogram föreslår
2. Gräsrotsdemokrati – Här tycker jag att det är olyckligt att Mp övergett mycket av Gräsrotstänkandet. Men samtidigt gäller det också att acceptera att globaliseringen är ett faktum, och det innebär att man behöver samverka på alla nivåer i samhället…allt från t ex FN till EU till nationsnivå, regionnivå och kommunnivå.
3. Social rättvisa – Hör samman med ekologisk hållbarhet tänker jag, problem behöver lösas mer genom omfördelning än genom tillväxt.
4. Icke-våld ser jag som ett mål, snarare än en metod. Fokus borde här handla om att våld inte ska vara lönsamt. Om våld används så finns det ett ansvar att se till att det leder till dåliga konsekvenser, så som motreaktioner, som gör att våldsanvändaren tydligt lär sig en läxa.

Att MP i mångt och mycket verkar ha övergett sin ideologiska grund tycker jag är beklagligt. I realpolitiken är det viktigt att vara pragmatisk, och kompromissa i olika sakfrågor. Och det kan handla om att vara tvungen att välja mellan två dåliga alternativ, så som kärnkraft eller kolkraft, blodigt krig eller kapitulation. Men det borde inte betyda att man ska behöva kompromissa om sin ideologi.

Vidare tänker jag att den ideologiska grund som var central i 1982:s partiprogram, överlag erbjuder en mer övertygande strategi att kunna hantera klimatkrisen, trots att global uppvärmning då inte ens var någon central politisk fråga – och det fanns inga tydligt framtagna klimatmål som det gör nu. Om denna ideologi fick genomslagskraft trots att klimatet då i mångt och mycket var en icke-fråga, är det då rimligt att vi ska överge ideologin nu när klimatet seglat upp till att faktiskt bli en central fråga? För mig är det ett rungande nej på den frågan. Jag tror att Mp behöver bli mer medvetna om våra ideologiska rötter för att bli ett mer slagkraftigt och samhällsnyttigt parti!

Medvetande och moraliskt ansvar

Hur vore det om vi kunde betrakta omgivningen mer i första person? Att utgå mer från jag och vi? Testa till exempel, varför är vi omtänksamma? Varför vill vi ha fred? Varför krigar vi med varandra? Varför krigar vi med oss själva?

Vad krävs för moraliskt ansvar? Förslag: medvetande. Hur betraktar medvetandet omgivningen? Förslag: i första person. Är det möjligt att från en medveten position kräva ansvar från andra (du, ni) eller tredje person (han/hon/de)? Förslag: om medvetanden finns i plural är det möjligt, men om medvetandet är i singular är det inte möjligt. Är medvetande ett eller flera? Förslag: När vi avstavar det som ”med-vetande” och reflekterar över ordets ursprung (latin: con-scientia=”kunskap delad med andra”) kan det väcka association om att vi pratar om något kollektivt, något gemensamt.