Dröm om duell och möte med Rysslands ambassadör i Sverige

1 svar

Jag drömmer om krig. I skogen finns ryska soldater. Något säger åt mig att jag behöver beväpna mig. Så jag beväpnar mig, men känner också tvivel kring det, för jag är ju ingen soldat.

Och jag visste att om jag går till en viss plats bakom ett visst hus, så kan de döda mig. Ändå insåg jag att jag redan hade varit där, och jag hade inte blivit dödad. Varför blev jag inte dödad? Jag var utan tvekan deras potentiella mål. Det fanns ingen möjlighet att prata mig ur situationen. Men jag tänkte att det finns vissa mönster i deras beteende. Under vissa omständigheter skjuter de mig inte, även om de får tillfälle.

Då förstår jag att det även finns en kvinna med i deras grupp. Hon pratar inte med mig heller, men på något sätt kommer vi överens om att mötas i en duell.

Jag vill inte döda henne, och jag vill inte bli dödad. Ändå vet jag att jag måste ta med mig ett vapen till duellen. Så jag tar med vapnet, men i stället för att rikta det mot henne, riktar jag det mot mig själv. Även hon riktar sitt vapen mot sig själv.

Så rör vi oss närmare och närmare varandra, tills vi till slut möts. Då skakar vi hand med den fria handen, och omedelbart efteråt springer hon iväg i motsatt riktning. Jag vaknar.

Några dagar senare gick jag till ett möte med svensk-ryska vänskapsföreningen.

Till mötet var även Rysslands ambassadör i Sverige inbjuden, Sergej Beljajev, och övrig personal från ryska ambassaden. Jag frågade ambassadören om hur han resonerade kring att ha idrotts- och kulturutbyten när våra länder befinner sig i konflikt. Han talade för det. Jag höll med om att det vore önskvärt med mer sport och kulturutbyten, men menade att det inte är bra konfliktslösning att normalisera relationer inom sport och kultur om man inte också samtidigt adresserar allvarliga politiska motsättningar.

Hans kollega och tolk var en yngre kvinna. Hon bad om ursäkt någon gång, eftersom hon blev engagerad och svarade själv istället för att låta ambassadören tala.

Mitt möte med svensk-ryska vänskapsföreningen (Refuserad insändare)

Lämna ett svar

(Insändare som refuserades av DN och UNT)

På FN-dagen, den 24 oktober, höll Svensk-ryska vänskapsföreningen en manifestation på Odenplan i Stockholm under parollen ”Ge freden en chans”. Föreningen har ett proryskt rykte, och när den uttalar sig i politiska frågor riktas den retoriska udden vanligtvis mot Väst. Föreningens officiella linje handlar dock om fred och samtal över gränser, vilket är något jag själv också tror på. Jag gick därför dit med ambitionen att pröva dess ideal i praktiken.

När evenemanget började såg jag att två grupper hade formats. Dels var det medlemmar från vänskapsföreningen, vars skyltar bland annat kritiserade svenska medier, dels en motdemonstration med antiryska budskap. Jag tog fram en skylt där det stod ”VÅGA PRATA MED FRÄMLINGAR” och på baksidan ”VI ÄR ALLA GANSKA LIKA PÅ INSIDAN”, och försökte hitta en plats i mitten.

Min skylt väckte undran från båda läger, och flera kom fram och pratade med mig. I slutet av evenemanget hade nästan alla samlats i en klunga. Kanske var det bara motdemonstranterna som flyttade sig närmare för att de ville höra talen, eller handlade det om visst intresse för verklig dialog?

Oavsett vilket tyckte jag att det kändes bra när alla stod samlade. Jag hade inte kommit dit för att gå på ett propaganda-evenemang, men för att möta människor med olika åsikter som pratar med varandra. Och inte ska väl rädslan för att associeras med något som anses för proryskt få oss att tacka nej till öppen dialog?

– David Holmberg, miljöpartist och nybliven medlem i Svensk-ryska vänskapsföreningen

Dröm om ett escape-room

Lämna ett svar

Drömde att jag befann mig i ett tillstånd som skulle kunna beskrivas som ett escape-room. Det var problem jag behövde lösa, som liknade gåtor. En förnimmelse om ett stort hjul som var designat som en yinyang-symbol. Istället för att följa instinkten att snurra hjulet framåt, kom jag på att jag kunde snurra det bakåt. Genom att fortsätta tillämpa tvärtom-tänkande kunde jag lösa flera problem. Istället för att göra det mest korrekta, började jag tänka tvärtom och göra det mest inkorrekta. Till exempel, om jag tror att det är korrekt med ”man” behöver jag svara ”kvinna”.

Plötsligt hade jag hittat en väg ut från huset. Men istället för att stå vid ytterdörren, hade jag istället hamnat på bakgården. Jag fortsatte röra mig ut längs gatan. Det var mörkt och jag såg inte mycket. När jag kom närmare märkte jag dock att hela gatan var full med personer som höll hundar i koppel. När jag försökte gå förbi var det en hund som högg mot mig. Jag backade tillbaka mot huset jag kom från. I samma stund insåg jag också att alla dessa personer med hundar planerade någon slags anfall emot huset. Sekunden därefter börjar de gå till attack, och lika plötsligt dyker en poliskår upp som stoppar hela anfallet. Jag vaknar

Dagen innan hade jag lyssnat på en ljudbok av Marie-Louise von Franz, som förklarade det jungianska konceptet ”synkronicitet”. På kvällen grubblade jag över begreppet synkronicitet förhöll sig till kausalitet och slump.

En sommardröm

Lämna ett svar

Fragmentariska minnen från en sommardröm:

Jag har fått chans att bjuda in en favoritfilosof till en tillställning. Med mig har jag tagit Jostein Gaarder. Det uppfattas som ett okonventionellt val. Förväntningen verkar ha varit att jag ska välja en torr akademiker. Istället har jag valt en som skriver barnböcker. Jostein verkar också lite malplacerad i sammanhanget. I drömmen är han en skäggig dvärg med busig uppsyn. Associationen går till en joker, som Jostein skrev om i boken Spelkortsmysteriet.

I drömmen finns en annan person som har en diamantliknande kristall i bröstet. Jag förstår att det inte är någon vanlig människa, utan snarare en gud, eller symbol av något slag.

Jag hoppar från en brygga, landar med ett stort plask med ryggen först, och sjunker surrealistiskt ner till havets botten där jag möter Daryl Sharp – en jungiansk psykoanalytiker. Jag förstår direkt att det här har koppling till den jungianska psykologin, och boken Psychological Types, där åtta olika personlighetstyper beskrivs.

Jag vaknar halvt till. En känsla av att bitarna faller på plats. Jag har i vaket tillstånd grubblat kring detta med synkronicitet – är det något som är meningsfullt att prata om? Och i så fall, har jag nånsin upplevt verklig synkronicitet? Min halvvakna känsla säger att denna drömmen just bevisat synkroniciteten åt mig. Det hade inte bara varit enstaka oklara sammanträffanden som inträffade, utan sammanträffanden som skedde lager på lager på lager, bortom all tvivel om att det skulle vara bara slump.

Sen när jag somnar om kretsar drömmen kring en tårta med flera lager. Tårtan är formad som ett torn, smal, rund och hög. Varje lager har en distinkt egen färg. Det översta lagret är svart, som färgen av coca cola. Möjligtvis finns det på toppen också en röd pinne eller sugrör.

Någon vill ringa och prata med mig, men jag kan inte ta emot samtalet. Det var väl inget viktigt, tänker jag först, men förstår sen att det är nån som verkligen vill säga nåt. Det är en mamma som vill säga att jag gjort hennes barn lyckligt.

Jag vaknar med känslan av att sagan kommer få ett lyckligt slut.

Reflektioner:
Jag hade spenderat stor del av dagen lekande med barn… några ögonblickshändelser:
– Vi gick in i en butik och tittade där på en lila skimrande leksaksdiamant.
– Vi var vid en badstrand. Flera gånger hoppade jag upp och slängde mig på ryggen i vattnet för att maximera plasket.
– Vi lekte med plasthinkar, i olika färger och storlekar. Antingen kunde hinkarna placeras i varandra där de mindre hinkarna stoppades ner i den största, eller så kunde hinkarna staplas på varandra med den största hinken som bas. Vi staplade hinkarna på varandra, och låtsades att det var en tårta med olika smaker. Översta lagret var svart.
– Vi beställde mat från restaurang. Jag ville först ha ett sugrör till min cola och började leta efter det, men så slog mig tanken att det är onödigt. När vi packade upp hittade jag ändå ett sugrör inlindat i en servett.

Detta om Jung och att bjuda med en filosof till en tillställning kunde jag inte se någon koppling till händelser dagen innan. Men bara några dagar efter denna dröm kom jag på idén att bjuda med en egensinnig vän till en tillställning med föreläsningar om Jung. Det var intressant, om än min vän bidrog till att skapa en del obekväm stämning i gruppen, med oblyga frågor och kommentarer.

Brevväxling med Svenska Freds

Lämna ett svar

David:
”Jag har efter flera funderingar valt att gå med i Svenska Freds. Jag hoppas och tror på nedrustning och fredliga lösningar på dagens konflikter. Men jag tror också att vägen till fred går via ömsesidig förståelse och är därför skeptisk till krav som riktas till enskilda parter.

För att uppnå ömsesidig förståelse tänker jag också att dialog är väldigt viktigt. I en levande dialog är det ingen part som sitter på färdiga svar, utan lösningar formas i dialogen. Jag tror alltså på fred som en interaktiv process.

När jag letat på Svenska Freds hemsida, och läst om ert arbete, så handlar mycket om ställningstaganden, t ex inga kärnvapen i Sverige och inget svenskt medlemskap i NATO. Jag saknar dock en tydlig inbjudan till dialog och diskussion. Jag kan förstå att en organisation behöver göra vissa tydliga ställningstaganden, men tror också att den interaktiva processen är viktig.

Min fråga och förslag: Hur ser ni på interaktivt fredsarbete? Håller ni med om att det är viktigt, och hur ser er policy ut kring detta? Finns det möjlighet att främja det ytterligare: till exempel genom att ha en medlemsweb och digitalt diskussionsforum för alla medlemmar inom organisationen?”

Svar från Svenska Freds:
”Vi heter Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen och ordet skiljedom har hängt med ända sedan starten 1883. Det handlar om att konflikter ska lösas genom en oberoende tredje part och dialog snarare än våld. För att detta ska fungera krävs gemensamt överenskomna förhållningsregler, vilket är anledningen till att vi är för en världsordning baserad på folkrätten.

Vi jobbar därför otroligt mycket med att försöka få Sverige att villkorslöst stå upp för grundprinciper som möjliggör ömsesidig förståelse. Vi värnar internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter för att det är grunden för att kunna kritisera, diskutera och kräva ansvar när någon aktör bryter mot de gemensamma spelreglerna.

När det gäller Nato, så var en stor del av vår kritik att beslutet att gå med fattades hastigt och inte föregicks av en ordentlig debatt. Vi hade gärna sett en folkomröstning om Natomedlemskapet.

Anledningen till att vi motsätter oss Natomedlemskap handlar om att det för med sig en ökad militarisering genom bland annat krav om stora militära investeringar, ökade möjligheter för vapenexport och minskade möjligheter till insyn och transparens kring säkerhetspolitiska beslut. Tvärtemot öppen dialog. Läs gärna mer om konsekvenserna av ett svenskt medlemskap i Nato i vår Natorapport.

Inom vår organisation förs ständig diskussion. Det som kommuniceras ut i pressmeddelanden, på hemsidan eller i sociala medier är oftast, som du skriver, tydliga ställningstaganden. Vilka ställningstaganden vi gör bestäms genom diskussioner i styrelsen samt i kansliets policygrupp. För den som engagerar sig i en lokalförening eller fredsgrupp sker diskussioner där om vilka initiativ för fred som ska tas och varje medlem har möjlighet att lämna in motioner om föreningens riktning och framtid till kongressen som hålls vartannat år.

En sak som vi har gjort under våren för att öppna upp för mer interaktiv kommunikation med medlemmar är att bjuda in till medlemsmöten där någon av våra sakkunniga berättar om arbetet kring en viss fråga och där vi sedan öppnar upp för frågor och funderingar.

I dagsläget har vi inget sådant diskussionsforum digitalt som du förordar, men vi tar med oss att det finns ett intresse från din sida.”

Drömmar om krig

Lämna ett svar

1. Jag är mitt bland främmande militärmakt. Insåg att alla som var mina vänner hade lämnat, och jag var ensam bland militärer som sköt med olika vapen. Samtidigt var jag inte någon direkt eller självklar måltavla. Jag satte mig på en mur, synlig för många, men ingen attackerade mig. Det var dock en olustig stämning, jag kände inte att det utstrålade någon vänlighet från militärerna.

2. Jag ser ett stridsplan flyga snabbt högt över mig, från ena till andra sidan horisonten. Kort stund därefter ser jag samma plan komma åter efter att ha flugit ett varv runt jorden. En stor bomb faller ner långt från där jag befinner mig.

3. Jag ser raketer flyga över himlen, och landa på platser långt bort. Plötsligt kom en raket större än de andra, som stannade till, släppte en stor bomb som small av. Himlen gick sen från att vara blå och upplyst, till svart, tyst och stilla.

4. …

5. …

”Behövs det en grön ideologi?”, red. Gahrton

Lämna ett svar

”Behövs det en grön ideologi?”, essäer på temat grön ideologi med Per Gahrton som redaktör.

Innehåller:
Michael Moon – Mot en Grön ideologi
Kristian Skånberg – Grön ekonomi
Ulf Söderström – Finns det en grön ekonomisk teori?
Lotta Hedström – Varför är inte alla gröna ekofeminister?
Angela Ayward – Är queerteroi grön?
Per Gahrton – Vad har gröna partier för åsikter?

Moons text är mer teoretiskt-filosofiskt inriktad. Han argumenterar för komplementaritet, vilket jag håller med om är vettigt. Lite kan jag tycka att han ägnar mycket energi åt att argumentera för något som borde vara självklart – men kanske är det inte alltid självklart, och då är det en fördel med väl underbyggda argument.

Skånbergs och Söderbergs texter uppfattar jag som snarlika varandra. Jag tycker de visar en ambition om att omfamna en egen grön ekonomi, och jag tycker också att deras budskap i stort är övertygande.

Hedströms text tycker jag också förmedlar ett hoppfullt och viktigt budskap. Hennes kritik gentemot andra kan jag uppleva missriktad ibland, men vad som är viktigast är väl ändå det egna budskapet, och det tycker jag är starkt.

Aywards text om queerteori är jag mer skeptiskt inställd till. Hon avfärdar användandet av uttryck som ”manligt kvinnlig”, och vill istället byta ut det mot uttryck som ”gender-bender”. Blir inte bättre av att vi byter språk till engelska, menar jag. Vidare anklagar hon typ ekofeministismen för att inte vara antropocentrisk och för att inte bedriva klasskamp. Då föredrar jag ekofeministen, som jag uppfattar söker helhetsperspektiv.

Gällande Gahrtons text så ser jag en tydlig fördel i att Gahrton tar empiri på allvar. Han söker information från olika partiprogram, och försöker sammanställa denna informationen utan att lägga för mycket egna värderingar i det. Men tyvärr uppfattar jag också att han ”inte ser skogen för alla träd”. De övriga texterna tycker jag förmedlar djupare förståelse för vad grön ideologi handlar om.

Sammanfattningsvis sympatiserar jag med de fyra första texterna, medan jag är mer skeptiskt inställd till Aywards och Gahrtons texter. Budskapet i de fyra första texterna uppfattar jag också som systemkritiskt. En potentiellt subversiv grön kraft som jag kan identifiera mig med. Mer sådan energi skulle jag gärna uppleva i det nya partiprogrammet.

”Vad ska vi med samhället till?” av Birger Schlaug

Lämna ett svar

Vad ska vi ha samhället till?

På det hela taget var det en väldigt intressant läsning/lyssning (hade både bok och ljudbok). Först var jag lite tveksam. Jag hade läst Gahrtons Det Gröna Genombrottet innan, och kontrasten mellan dessa två profiler är tydlig.

Gahrton ger på sätt och vis ett mer sympatiskt intryck. Han verkar vara en person som värdesätter laget framför jaget, som ser och lyfter andra, och som visar både gentlemannamässig anständighet och en känsla för trender. Schlaug, å andra sidan, är mer egensinnig och kan stundtals uppfattas som lite plump – som när han tidigt i boken går till attack mot MP:s tidigare språkrör Per Bolund och diverse andra politiker.

Men Schlaug har många intressanta och radikala idéer, något jag upplever en brist på inom MP. Jag håller inte med honom om allt, men jag håller med om mycket – och även det jag inte håller med om kan vara intressant just för att det kan öppna för diskussion. Schlaug ifrågasätter tillväxtparadigmet, arbetslinjen, vad pengar är och vad som egentligen är meningsfullt i tillvaron. Han talar om att ta politiken och livet på allvar. Jag gillar det.

Huvudproblemet med hans resonemang, menar jag dock, är att han fortfarande är fast i ett individualistiskt paradigm. Här föredrar jag tänkare som Elinor Ostrom och Bard & Söderqvist, som i stället tar det relationella som utgångspunkt – något som, enligt mig, borde utgöra en mer naturlig grund för grön ideologi.

Spontanbesök till en kyrka (dröm)

Lämna ett svar

Jag är väl en ganska frågvis person. Och när jag inte får svar på frågorna jag ställer här på diverse forum, tar jag ibland med dem och frågar min partner istället. Som en kväll när vi diskuterade Galileo Galelei, och jag försökte fråga henne om vad det kan finnas motiv för någon att vara motståndare till sanning – och huruvida det är möjligt med medveten ondska. Och sen hade vi en stunds diskussion om detta innan vi somnade.

Sen när jag somnade drömde jag om att jag skulle åka iväg med ett tåg, men det dröjde flera timmar tills tåget skulle avgå, och jag behövde göra nåt annat för att fördriva tiden. Så jag gick då in till en kyrka, där det var en massa människor som höll på med nån slags sång och dans.


Jag själv är inget vidare på varken sång eller dans, men det var som en tillåtande stämning därinne, så visst fick jag vara med och försöka mitt bästa. Det var en tjej där som roade sig med hur svårt jag hade att klara av alla dansrörelserna, och hon visade lite tekniker om hur jag kunde göra det bättre.


Sen vidare var det någon sång som spelades långt borta, och flera inne i kyrkan undrade vad var det där för vacker sång? Jag visste svaret själv, men jag ville inte säga det, för jag ville att de andra skulle gissa. I alla fall var det andra som förstod att jag förstod, och de uppmanade mig: kom igen, sjung en bit av den där sången så att vi också förstår. Och jag kontrade då med att säga att jag är så dålig att träffa tonerna när jag sjunger, så om jag skulle nynna på den här sången – skulle ni ändå höra fel, och tro att det var en annan låt jag nynnade på. Ett stort gapskratt bröt ut i kyrkan. Visst var det väl också så att jag skämtat och överdrivet om hur dålig sångare jag är… men vad de andra kyrkobesökarna kanske inte förstod var att det var också mycket sanning i det jag sa. Jag är verkligen inte bra på att träffa tonerna. Och de andra visste ju inte om att jag var där för första gången, och hade aldrig övat på sångerna innan. De visste inte om att jag bara var en besökare och inte en del av deras grupp.