Etikettarkiv: cg jung

Flum utesluter inte vetenskap (Replik i Syre)

Publicerad som replik i tidningen Syre 11/11 – 2025: https://tidningensyre.se/2025/11-november-2025/replik-flum-utesluter-inte-vetenskap/

Fulltext arkiverad här 20/1 – 2026:

Lasse Ståhle skriver i sin replik till mig att Miljöpartiet ska hålla sig till vetenskap och ta avstånd från flum. Jag håller med om att vissa förändringar inom partiet varit behövliga, men jag anser inte att flum varit huvudproblemet.

Att vara för flum innebär inte att vara emot vetenskap. Det betyder att man vågar tänka bortom det redan erkända och accepterade. Vetenskapen är bra på att testa och förklara det vi vet, men det finns alltid sådant som ännu inte går att mäta eller bevisa, och som ändå påverkar våra liv och beslut. Här spelar intuitionen en viktig roll.

Enligt Jung är intuitionen lika viktig som tänkandet. Den hjälper oss att ana samband och se möjligheter innan vi förstår eller kan förklara varför. Att följa intuitionen betyder inte att vi ska sluta pröva våra idéer, utan att vi ibland behöver förlita oss på dem även innan bevisen finns.

Ståhle skriver att fakta och teorier måste granskas vetenskapligt. Ändå avfärdar han teorin jag lägger fram, helt utan att själv presentera någon sådan granskning. Samma problem ser jag ibland i Åsa Wikforss resonemang: hon försvarar vetenskapen mot lögner och desinformation, vilket är viktigt, men hon skiljer inte alltid mellan vad som är felaktigt och vad som bara är obevisat.

Det finns en viktig skillnad mellan intellektuell ohederlighet och det ärliga sökandet efter något som ännu inte bevisats. Den vetenskapliga processen måste alltid utgå från osäkerhet och via sannolikhetsbedömningar landa i slutsatser. Här vill jag tipsa om filosofen Jonna Bornemark, som påminner oss om att hur långt vi än når i vårt vetande, finns det alltid mer bortom det vi kan se och formulera.

När Miljöpartiet gick till EU-val användes slogan ”Klimat. Klimat. Klimat.” Det signalerade fokus och allvar, vilket var välbehövligt då. Nu tycker jag att det är dags att tänka större. Klimatet är en global fråga som hänger samman med allt vi gör. Inför nästa valkampanj hoppas jag på mer mod, mer fantasi och, ja, mer flum.

Miljöpartiet behöver få vara ett flumparti (Debattartikel i Syre)

Debattartikel i tidningen Syre publicerad oktober 2025: https://tidningensyre.se/2025/10-oktober-2025/miljopartiet-behover-fa-vara-ett-flumparti/

Fulltext arkiverad här 20/1 – 2026

Tänk dig ett samhälle där vissa har superskarp syn och andra har superskarp hörsel. Hur kommer detta samhälle utveckla sig?

Vi kan tänka oss att de med respektive förmåga får lättare att enas kring den egna verklighetsuppfattningen. De ena ser örnar högt uppe i skyn, de andra hör ugglor som hoar i natten. Med tiden börjar de forma sina samhällen utifrån vad de själva uppfattar som viktigast: de ena ser till ljuset, de andra till ljudet. Om det uppstår en konflikt kan de ena skapa oljud, och de andra kan blända.

Detta är förstås en liknelse, men den speglar något grundläggande: samhället formas av hur människor uppfattar världen, och vi uppfattar den olika. Det kan handla om skillnader i syn och hörsel, men ännu mer om andra, mer subtila förmågor. Just hur sådana skillnader påverkar oss och våra relationer intresserade psykiatern Carl Gustav Jung.

Enligt Jung orienterar vi oss i världen utifrån olika funktioner: Förnimmelsen uppmärksammar att något finns, tanken gör det begripligt, känslan värderar det och intuitionen anar vart det kan leda. Eftersom vi inte kan vara fullt medvetna om alla funktioner samtidigt, tenderar vi att utveckla en dominant funktion och uppfatta världen främst genom den. Detta kan skapa missförstånd och låsningar – inte för att någon har fel, utan för att vi faktiskt uppfattar tillvaron på olika sätt.

Om vi fritt tillämpar Jungs modell på politiska ideologier kan vi se konservatismen som förnimmelsens ideologi, förankrad i erfarenhet och rutiner, liberalismen som tankens ideologi, som betonar vetenskap och förnuft, och socialismen som känslans ideologi, som framhäver empati och solidaritet.

Vad som då saknas är en intuitiv ideologi, som är mer fokuserad på kreativitet och visioner. Spår av detta anas hos de första gröna partierna, som växte fram i sprickan mellan dåtidens ideologier i en tid präglad av upprustning och blockpolitik. Deras budskap bröt mot de etablerade tankesätten. De betonade fred genom dialog och nya sätt att organisera samhället, mer decentraliserat och i samspel med naturen. Miljöpartiet nämnde inte klimatet i sitt första partiprogram, men formulerade ändå klimatvänlig politik, vilket säger något om intuitionens förutseende kraft.

I dag befinner vi oss åter i en tid av ökande militarisering, och behovet av alternativ är minst lika stort. Samtidigt har Miljöpartiet alltmer lämnat rollen som idéparti. I stället för levande idédiskussion betonar partiet samsyn och anpassning till färdigt definierade regelverk. Men alla låter sig inte pressas in i sådana ramar, och då framstår lätt tvång och i förlängningen våld som enda alternativ. Inte helt oväntat har partiet också ställt sig bakom en överenskommelse om kraftigt ökad satsning på försvaret.

Precis som vi behöver både syn och hörsel för att förstå vår omgivning, behöver vi olika perspektiv för att förstå samhället. Om Miljöpartiet vill värna de intuitiva, behöver vi våga gå utanför den etablerade politikens åsiktskorridorer och åter bli de stigfinnare som ännu nämns i partiprogrammet. Det kräver överseende med att de intuitiva inte alltid har konkreta och socialt välanpassade svar, för att istället betona deras förmåga att bidra med nya infallsvinklar och oväntade strategier.

Miljöpartiet behöver få vara ett flumparti – inte för att flum är målet, utan för att det ibland är konsekvensen av att våga tänka i nya banor.

Dröm om ett escape-room

Drömde att jag befann mig i ett tillstånd som skulle kunna beskrivas som ett escape-room. Det var problem jag behövde lösa, som liknade gåtor. En förnimmelse om ett stort hjul som var designat som en yinyang-symbol. Istället för att följa instinkten att snurra hjulet framåt, kom jag på att jag kunde snurra det bakåt. Genom att fortsätta tillämpa tvärtom-tänkande kunde jag lösa flera problem. Istället för att göra det mest korrekta, började jag tänka tvärtom och göra det mest inkorrekta. Till exempel, om jag tror att det är korrekt med ”man” behöver jag svara ”kvinna”.

Plötsligt hade jag hittat en väg ut från huset. Men istället för att stå vid ytterdörren, hade jag istället hamnat på bakgården. Jag fortsatte röra mig ut längs gatan. Det var mörkt och jag såg inte mycket. När jag kom närmare märkte jag dock att hela gatan var full med personer som höll hundar i koppel. När jag försökte gå förbi var det en hund som högg mot mig. Jag backade tillbaka mot huset jag kom från. I samma stund insåg jag också att alla dessa personer med hundar planerade någon slags anfall emot huset. Sekunden därefter börjar de gå till attack, och lika plötsligt dyker en poliskår upp som stoppar hela anfallet. Jag vaknar


Dagen innan hade jag lyssnat på en ljudbok av Marie-Louise von Franz, som förklarade det jungianska konceptet ”synkronicitet”. På kvällen grubblade jag över begreppet synkronicitet förhöll sig till kausalitet och slump.

En sommardröm

Fragmentariska minnen från en sommardröm:

Jag har fått chans att bjuda in en favoritfilosof till en tillställning. Med mig har jag tagit Jostein Gaarder. Det uppfattas som ett okonventionellt val. Förväntningen verkar ha varit att jag ska välja en torr akademiker. Istället har jag valt en som skriver barnböcker. Jostein verkar också lite malplacerad i sammanhanget. I drömmen är han en skäggig dvärg med busig uppsyn. Associationen går till en joker, som Jostein skrev om i boken Spelkortsmysteriet.

I drömmen finns en annan person som har en diamantliknande kristall i bröstet. Jag förstår att det inte är någon vanlig människa, utan snarare en gud, eller symbol av något slag.

Jag hoppar från en brygga, landar med ett stort plask med ryggen först, och sjunker surrealistiskt ner till havets botten där jag möter Daryl Sharp – en jungiansk psykoanalytiker. Jag förstår direkt att det här har koppling till den jungianska psykologin, och boken Psychological Types, där åtta olika personlighetstyper beskrivs.

Jag vaknar halvt till. En känsla av att bitarna faller på plats. Jag har i vaket tillstånd grubblat kring detta med synkronicitet – är det något som är meningsfullt att prata om? Och i så fall, har jag nånsin upplevt verklig synkronicitet? Min halvvakna känsla säger att denna drömmen just bevisat synkroniciteten åt mig. Det hade inte bara varit enstaka oklara sammanträffanden som inträffade, utan sammanträffanden som skedde lager på lager på lager, bortom all tvivel om att det skulle vara bara slump.

Sen när jag somnar om kretsar drömmen kring en tårta med flera lager. Tårtan är formad som ett torn, smal, rund och hög. Varje lager har en distinkt egen färg. Det översta lagret är svart, som färgen av coca cola. Möjligtvis finns det på toppen också en röd pinne eller sugrör.

Någon vill ringa och prata med mig, men jag kan inte ta emot samtalet. Det var väl inget viktigt, tänker jag först, men förstår sen att det är nån som verkligen vill säga nåt. Det är en mamma som vill säga att jag gjort hennes barn lyckligt.

Jag vaknar med känslan av att sagan kommer få ett lyckligt slut.


Reflektioner:
Jag hade spenderat stor del av dagen lekande med barn… några ögonblickshändelser:
– Vi gick in i en butik och tittade där på en lila skimrande leksaksdiamant.
– Vi var vid en badstrand. Flera gånger hoppade jag upp och slängde mig på ryggen i vattnet för att maximera plasket.
– Vi lekte med plasthinkar, i olika färger och storlekar. Antingen kunde hinkarna placeras i varandra där de mindre hinkarna stoppades ner i den största, eller så kunde hinkarna staplas på varandra med den största hinken som bas. Vi staplade hinkarna på varandra, och låtsades att det var en tårta med olika smaker. Översta lagret var svart.
– Vi beställde mat från restaurang. Jag ville först ha ett sugrör till min cola och började leta efter det, men så slog mig tanken att det är onödigt. När vi packade upp hittade jag ändå ett sugrör inlindat i en servett.

Detta om Jung och att bjuda med en filosof till en tillställning kunde jag inte se någon koppling till händelser dagen innan. Men bara några dagar efter denna dröm kom jag på idén att bjuda med en egensinnig vän till en tillställning med föreläsningar om Jung. Det var intressant, om än min vän bidrog till att skapa en del obekväm stämning i gruppen, med oblyga frågor och kommentarer.