Hur vore det om vi kunde betrakta omgivningen mer i första person? Att utgå mer från jag och vi? Testa till exempel, varför är vi omtänksamma? Varför vill vi ha fred? Varför krigar vi med varandra? Varför krigar vi med oss själva?
Vad krävs för moraliskt ansvar? Förslag: medvetande. Hur betraktar medvetandet omgivningen? Förslag: i första person. Är det möjligt att från en medveten position kräva ansvar från andra (du, ni) eller tredje person (han/hon/de)? Förslag: om medvetanden finns i plural är det möjligt, men om medvetandet är i singular är det inte möjligt. Är medvetande ett eller flera? Förslag: När vi avstavar det som ”med-vetande” och reflekterar över ordets ursprung (latin: con-scientia=”kunskap delad med andra”) kan det väcka association om att vi pratar om något kollektivt, något gemensamt.