Etikettarkiv: per gahrton

”Behövs det en grön ideologi?”, red. Gahrton

Lämna ett svar

”Behövs det en grön ideologi?”, essäer på temat grön ideologi med Per Gahrton som redaktör.

Innehåller:
Michael Moon – Mot en Grön ideologi
Kristian Skånberg – Grön ekonomi
Ulf Söderström – Finns det en grön ekonomisk teori?
Lotta Hedström – Varför är inte alla gröna ekofeminister?
Angela Ayward – Är queerteroi grön?
Per Gahrton – Vad har gröna partier för åsikter?

Moons text är mer teoretiskt-filosofiskt inriktad. Han argumenterar för komplementaritet, vilket jag håller med om är vettigt. Lite kan jag tycka att han ägnar mycket energi åt att argumentera för något som borde vara självklart – men kanske är det inte alltid självklart, och då är det en fördel med väl underbyggda argument.

Skånbergs och Söderbergs texter uppfattar jag som snarlika varandra. Jag tycker de visar en ambition om att omfamna en egen grön ekonomi, och jag tycker också att deras budskap i stort är övertygande.

Hedströms text tycker jag också förmedlar ett hoppfullt och viktigt budskap. Hennes kritik gentemot andra kan jag uppleva missriktad ibland, men vad som är viktigast är väl ändå det egna budskapet, och det tycker jag är starkt.

Aywards text om queerteori är jag mer skeptiskt inställd till. Hon avfärdar användandet av uttryck som ”manligt kvinnlig”, och vill istället byta ut det mot uttryck som ”gender-bender”. Blir inte bättre av att vi byter språk till engelska, menar jag. Vidare anklagar hon typ ekofeministismen för att inte vara antropocentrisk och för att inte bedriva klasskamp. Då föredrar jag ekofeministen, som jag uppfattar söker helhetsperspektiv.

Gällande Gahrtons text så ser jag en tydlig fördel i att Gahrton tar empiri på allvar. Han söker information från olika partiprogram, och försöker sammanställa denna informationen utan att lägga för mycket egna värderingar i det. Men tyvärr uppfattar jag också att han ”inte ser skogen för alla träd”. De övriga texterna tycker jag förmedlar djupare förståelse för vad grön ideologi handlar om.

Sammanfattningsvis sympatiserar jag med de fyra första texterna, medan jag är mer skeptiskt inställd till Aywards och Gahrtons texter. Budskapet i de fyra första texterna uppfattar jag också som systemkritiskt. En potentiellt subversiv grön kraft som jag kan identifiera mig med. Mer sådan energi skulle jag gärna uppleva i det nya partiprogrammet.

”Vad ska vi med samhället till?” av Birger Schlaug

Lämna ett svar

Vad ska vi ha samhället till?

På det hela taget var det en väldigt intressant läsning/lyssning (hade både bok och ljudbok). Först var jag lite tveksam. Jag hade läst Gahrtons Det Gröna Genombrottet innan, och kontrasten mellan dessa två profiler är tydlig.

Gahrton ger på sätt och vis ett mer sympatiskt intryck. Han verkar vara en person som värdesätter laget framför jaget, som ser och lyfter andra, och som visar både gentlemannamässig anständighet och en känsla för trender. Schlaug, å andra sidan, är mer egensinnig och kan stundtals uppfattas som lite plump – som när han tidigt i boken går till attack mot MP:s tidigare språkrör Per Bolund och diverse andra politiker.

Men Schlaug har många intressanta och radikala idéer, något jag upplever en brist på inom MP. Jag håller inte med honom om allt, men jag håller med om mycket – och även det jag inte håller med om kan vara intressant just för att det kan öppna för diskussion. Schlaug ifrågasätter tillväxtparadigmet, arbetslinjen, vad pengar är och vad som egentligen är meningsfullt i tillvaron. Han talar om att ta politiken och livet på allvar. Jag gillar det.

Huvudproblemet med hans resonemang, menar jag dock, är att han fortfarande är fast i ett individualistiskt paradigm. Här föredrar jag tänkare som Elinor Ostrom och Bard & Söderqvist, som i stället tar det relationella som utgångspunkt – något som, enligt mig, borde utgöra en mer naturlig grund för grön ideologi.