Etikettarkiv: samhällsdebatt

Min egen fördomsfulla karta över svensk säkerhetspolitik

Lämna ett svar
  1. Regler
    Grundidé: Gemensamma regelverk skapar tydlighet, förutsägbarhet och möjliggör stabila samarbeten och allianser. En ”unipolär världsordning” är önskvärd, eftersom gemensamma normer för rätt och fel anses nödvändiga för ordning och ansvar.

    a) Regler + militarism
    * När regler bryts måste ordningen kunna återställas, ytterst med våld.
    * Regler utan sanktionsmöjlighet urholkas
    * Stabilitet kräver att regelbrott får konkreta konsekvenser

    b) Regler + pacifism

    * Normarbete och institutioner är effektivare än tvång
    * Följsamhet skapas genom utbildning, jämlikhet och diplomati
    * Långsiktig fred kräver förtroende för regelverk, inte rädsla för straff

    2. Pragmatism
    Grundidé: Handlande bör bedömas efter konsekvenser snarare än principfasthet. En ”multipolär världsordning” framstår som mer rimlig, eftersom ingen enskild aktör kan göra anspråk på färdig sanning.

    a) Pragmatism + militarism

    * När systemet sviker måste handlingskraft gå före formell legitimitet.
    * Att sätta hårt mot hårt kan vara nödvändigt för att inte aggressivt beteende ska löna sig.
    * Initiativförmåga är avgörande i konflikter: förutsägbarhet blir en strategisk svaghet när den kan utnyttjas av andra.

    b) Pragmatism + pacifism

    * Säkerhet byggs genom dialog och ömsesidiga intressen
    * Regler måste växa ur fungerande relationer, inte ersätta dem
    * Att tala med motparten är inte eftergift, utan ett sätt att etablera samförstånd

Mitt möte med svensk-ryska vänskapsföreningen (Refuserad insändare)

Lämna ett svar

(Insändare som refuserades av DN och UNT)

På FN-dagen, den 24 oktober, höll Svensk-ryska vänskapsföreningen en manifestation på Odenplan i Stockholm under parollen ”Ge freden en chans”. Föreningen har ett proryskt rykte, och när den uttalar sig i politiska frågor riktas den retoriska udden vanligtvis mot Väst. Föreningens officiella linje handlar dock om fred och samtal över gränser, vilket är något jag själv också tror på. Jag gick därför dit med ambitionen att pröva dess ideal i praktiken.

När evenemanget började såg jag att två grupper hade formats. Dels var det medlemmar från vänskapsföreningen, vars skyltar bland annat kritiserade svenska medier, dels en motdemonstration med antiryska budskap. Jag tog fram en skylt där det stod ”VÅGA PRATA MED FRÄMLINGAR” och på baksidan ”VI ÄR ALLA GANSKA LIKA PÅ INSIDAN”, och försökte hitta en plats i mitten.

Min skylt väckte undran från båda läger, och flera kom fram och pratade med mig. I slutet av evenemanget hade nästan alla samlats i en klunga. Kanske var det bara motdemonstranterna som flyttade sig närmare för att de ville höra talen, eller handlade det om visst intresse för verklig dialog?

Oavsett vilket tyckte jag att det kändes bra när alla stod samlade. Jag hade inte kommit dit för att gå på ett propaganda-evenemang, men för att möta människor med olika åsikter som pratar med varandra. Och inte ska väl rädslan för att associeras med något som anses för proryskt få oss att tacka nej till öppen dialog?

– David Holmberg, miljöpartist och nybliven medlem i Svensk-ryska vänskapsföreningen

Brevväxling med Svenska Freds

Lämna ett svar

David:
”Jag har efter flera funderingar valt att gå med i Svenska Freds. Jag hoppas och tror på nedrustning och fredliga lösningar på dagens konflikter. Men jag tror också att vägen till fred går via ömsesidig förståelse och är därför skeptisk till krav som riktas till enskilda parter.

För att uppnå ömsesidig förståelse tänker jag också att dialog är väldigt viktigt. I en levande dialog är det ingen part som sitter på färdiga svar, utan lösningar formas i dialogen. Jag tror alltså på fred som en interaktiv process.

När jag letat på Svenska Freds hemsida, och läst om ert arbete, så handlar mycket om ställningstaganden, t ex inga kärnvapen i Sverige och inget svenskt medlemskap i NATO. Jag saknar dock en tydlig inbjudan till dialog och diskussion. Jag kan förstå att en organisation behöver göra vissa tydliga ställningstaganden, men tror också att den interaktiva processen är viktig.

Min fråga och förslag: Hur ser ni på interaktivt fredsarbete? Håller ni med om att det är viktigt, och hur ser er policy ut kring detta? Finns det möjlighet att främja det ytterligare: till exempel genom att ha en medlemsweb och digitalt diskussionsforum för alla medlemmar inom organisationen?”

Svar från Svenska Freds:
”Vi heter Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen och ordet skiljedom har hängt med ända sedan starten 1883. Det handlar om att konflikter ska lösas genom en oberoende tredje part och dialog snarare än våld. För att detta ska fungera krävs gemensamt överenskomna förhållningsregler, vilket är anledningen till att vi är för en världsordning baserad på folkrätten.

Vi jobbar därför otroligt mycket med att försöka få Sverige att villkorslöst stå upp för grundprinciper som möjliggör ömsesidig förståelse. Vi värnar internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter för att det är grunden för att kunna kritisera, diskutera och kräva ansvar när någon aktör bryter mot de gemensamma spelreglerna.

När det gäller Nato, så var en stor del av vår kritik att beslutet att gå med fattades hastigt och inte föregicks av en ordentlig debatt. Vi hade gärna sett en folkomröstning om Natomedlemskapet.

Anledningen till att vi motsätter oss Natomedlemskap handlar om att det för med sig en ökad militarisering genom bland annat krav om stora militära investeringar, ökade möjligheter för vapenexport och minskade möjligheter till insyn och transparens kring säkerhetspolitiska beslut. Tvärtemot öppen dialog. Läs gärna mer om konsekvenserna av ett svenskt medlemskap i Nato i vår Natorapport.

Inom vår organisation förs ständig diskussion. Det som kommuniceras ut i pressmeddelanden, på hemsidan eller i sociala medier är oftast, som du skriver, tydliga ställningstaganden. Vilka ställningstaganden vi gör bestäms genom diskussioner i styrelsen samt i kansliets policygrupp. För den som engagerar sig i en lokalförening eller fredsgrupp sker diskussioner där om vilka initiativ för fred som ska tas och varje medlem har möjlighet att lämna in motioner om föreningens riktning och framtid till kongressen som hålls vartannat år.

En sak som vi har gjort under våren för att öppna upp för mer interaktiv kommunikation med medlemmar är att bjuda in till medlemsmöten där någon av våra sakkunniga berättar om arbetet kring en viss fråga och där vi sedan öppnar upp för frågor och funderingar.

I dagsläget har vi inget sådant diskussionsforum digitalt som du förordar, men vi tar med oss att det finns ett intresse från din sida.”

Vårdförbundet borde lyssna mer till medlemmarna (Insändare Upsala Nya Tidning)

Lämna ett svar

Länk till insändare: https://unt.se/insandare/artikel/vardforbundet-borde-lyssna-mer-till-medlemmarna/jneyog4j

”Vi är ingenting utan våra medlemmar – vi är starka tillsammans” – är en slogan som Vårdförbundet använt sig av. Ändå när jag som medlem i Vårdförbundet frågade om det finns någon av Vårdförbundets kanaler på nätet där medlemmar får starta egna diskussioner, så var svaret ”Nej”.
Motiveringen till att inte tillåta något diskussionsforum var att Vårdförbundet anpassar sig efter andra fackförbund, vilket alltså är viktigare än att lyssna till de egna medlemmarna.

När avtalet med SKR och Sobona var klart kommunicerade ledningen budskapet ”Vårdförbundet har sagt ja till ett nytt avtal med förkortad arbetstid och högre löner”. Jag tror det är få medlemmar som satt sig in i avtalet som skulle sammanfatta det i samma ordalag. Den så kallade ”löneökningen” på cirka 3% är i linje med snittet som alla yrken får vid lönerevision, och förkortad arbetstid gäller bara en liten del av medlemmarna.

Därefter bytte Vårdförbundet omslagsbild på sin Facebook-sida med en ny slogan ”Nu fortsätter vi att jobba för dina arbetsvillkor och lön” (min fetning). Detta sätt att formulera sig vittnar om att Vårdförbundet inte identifierar sig med sina medlemmar. Här handlar det inte längre om att vi ska göra något tillsammans, utan att ledningen ska göra jobbet åt oss medlemmar. Men kan vi lita på att Vårdförbundet verkligen gör det?

Själv har jag skrivit två debattartiklar där jag lagt fram förslag om hur mer jämställda relationer mellan arbetstagare och arbetsgivare ska kunna etableras, vilket på sikt kommer göra det lättare att också förhandla om mer jämställda löner. Detta har fått stor uppmärksamhet i media, med intervjuer i både SVT och TV4. När jag tipsade Vårdförbundet om min senaste artikel, sa de att de skulle titta på den – men sen fick jag ingen mer återkoppling. När TV4 bad om ett utlåtande på min intervju avstod Vårdförbundet från kommentar.

Att bara sticka huvudet i sanden som Vårdförbundet gör menar jag inte är någon bra strategi. För verklig förändring tror jag att vi behöver tänka mer radikalt och systemkritiskt. Då fungerar det inte att bara anpassa sig efter spelregler som någon annan dikterat.

För ett bättre avtal senare, se då till att stärka interndemokratin, genom att exempelvis ordna ett öppet diskussionsforum, där medlemmar får vara med och engagera sig i samtalen på lika villkor. Gör vi detta tillsammans på riktigt, kan vi också bli starka tillsammans på riktigt!”

  • David Holmberg, sjuksköterska

Reflektion över hur Miljöpartiets partiprogram förändrats över tid

Lämna ett svar

Inlägg som postats på Miljöpartiets interna diskussionsforum ”Engagera”

—

Jag hittade ett examensarbete som jämfört hur Miljöpartiets partiprogram ändrats över tid: http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:823529/FULLTEXT01.pdf

Detta arbete utgår från ekologismens 4 grundpelare:
1. Ekologisk hållbarhet 2. Gräsrotsdemokrati 3. Social rättvisa 4. Pacifism

Några skillnader som noterats från partiprogram 1982 till 2013
1. Ekologisk hållbarhet: 1982 mer betoning på minska konsumtion och självförsörjning, 2013 mer betoning på tekniska lösningar
2. Gräsrotsdemokrati: 1982 betoning på bassamhälle och decentraliserad beslutsprocess, 2013 deltagande-demokrati och ökat kommunalt inflytande
3. Social rättvisa: 1982 betoning på omfördelning av resurser, inklusive minska materiell standard, 2013 öka bistånd utan att nödvändigtvis behöva minska materiell standard.
4. Pacifism: 1982 icke-våld, 2013: militära insatser kan motiveras

Förändring har skett på alla fyra punkter, och största förändringarna har skett inom gräsrotsdemokrati och pacifism. De menar att Miljöpartiet fortfarande kan betraktas som ett parti som har ekologism som grundideologi, men jag själv ställer mig tveksam till detta.

Några egna reflektioner:
1. Ekologisk hållbarhet – Jag gillar den tillväxtkritiska visionen i tidigare program, men man måste också vara öppen för nya tekniska lösningar som nyare partiprogram föreslår
2. Gräsrotsdemokrati – Här tycker jag att det är olyckligt att Mp övergett mycket av Gräsrotstänkandet. Men samtidigt gäller det också att acceptera att globaliseringen är ett faktum, och det innebär att man behöver samverka på alla nivåer i samhället…allt från t ex FN till EU till nationsnivå, regionnivå och kommunnivå.
3. Social rättvisa – Hör samman med ekologisk hållbarhet tänker jag, problem behöver lösas mer genom omfördelning än genom tillväxt.
4. Icke-våld ser jag som ett mål, snarare än en metod. Fokus borde här handla om att våld inte ska vara lönsamt. Om våld används så finns det ett ansvar att se till att det leder till dåliga konsekvenser, så som motreaktioner, som gör att våldsanvändaren tydligt lär sig en läxa.

Att MP i mångt och mycket verkar ha övergett sin ideologiska grund tycker jag är beklagligt. I realpolitiken är det viktigt att vara pragmatisk, och kompromissa i olika sakfrågor. Och det kan handla om att vara tvungen att välja mellan två dåliga alternativ, så som kärnkraft eller kolkraft, blodigt krig eller kapitulation. Men det borde inte betyda att man ska behöva kompromissa om sin ideologi.

Vidare tänker jag att den ideologiska grund som var central i 1982:s partiprogram, överlag erbjuder en mer övertygande strategi att kunna hantera klimatkrisen, trots att global uppvärmning då inte ens var någon central politisk fråga – och det fanns inga tydligt framtagna klimatmål som det gör nu. Om denna ideologi fick genomslagskraft trots att klimatet då i mångt och mycket var en icke-fråga, är det då rimligt att vi ska överge ideologin nu när klimatet seglat upp till att faktiskt bli en central fråga? För mig är det ett rungande nej på den frågan. Jag tror att Mp behöver bli mer medvetna om våra ideologiska rötter för att bli ett mer slagkraftigt och samhällsnyttigt parti!

Våga välkomna solidaritetsuttryck i samhället (Debattartikel i Upsala Nya Tidning)

Lämna ett svar

Länk till artikel: https://unt.se/debatt/artikel/akademiska-vagrar-att-sanka-hans-lon-trots-att-han-vill/rgvv5g7r

Att Akademiska sjukhusets ekonomi går dåligt är det nog få som undgått att lägga märke till. Senaste prognosen är att sjukhuset kommer hamna omkring en miljard kronor under budgeten för 2023. Sjukhusdirektör Marianne van Rooijen skrev i oktobers nyhetsbrev till medarbetarna ”Nu måste alla hjälpas åt för att minska kostnaderna”. Detta fick mig att tänka på vad jag själv, som medarbetare, kan göra för att minska kostnaderna på sjukhuset. En idé som jag fick då var att frivilligt erbjuda mig att sänka min lön.

Vid tillfälle nämnde jag denna idé för en kollega. Hon tittade först undrande på mig, men när hon förstod att jag menade allvar kommenterade hon ungefär ”Jag tror inte cheferna kommer att godkänna detta. Lönen bestäms utifrån lönekriterier och ska sättas utifrån ens prestation”. Och mycket riktigt, när jag nämnde mitt förslag för ansvarig chef fick jag till svar att det inte är tillåtet utan närmare motivering mer än att chefen inte själv kunde bestämma över detta.

Då vände jag mig i stället till sjukhusledningen via intranätet där medarbetare har möjlighet att ställa allmänna frågor. Jag skrev ett kort inlägg med frågan varför det inte är tillåtet med frivillig lönesänkning. Efter två veckor saknar jag både publicering och återkoppling kring detta.
Frågan kan tyckas vara en struntsak. Att en enskild medarbetare frivilligt sänker sin lön med några tusenlappar i månaden kommer såklart inte rädda sjukhusets ekonomi. Men det väcker också flera frågor hos mig. Varför går det inte ens att få svar på frågan om varför det inte är tillåtet med frivillig lönesänkning? Kan det vara läge att fråga sig vilken roll pengar egentligen har fått i vårt samhälle? Har relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare blivit allt för beroende av frågan om pengar?

Jag tror inte att responsen blivit annorlunda hos annan arbetsgivare. Det är troligt att jag inte alls vågat komma med ett sådant förslag, eftersom pengar kan upplevas känsligt att prata om, och ett synsätt som bryter mot normen inte alltid tas emot väl. På avdelningen där jag jobbar känner jag mig dock trygg med att man får vara sig själv, vilket bidragit till att jag vågat komma med förslag som kan uppfattas som radikalt.
När Marianne van Rooijen skrev om att vi alla måste hjälpas åt, valde jag att tolka detta som en invit. Jag medger att sjukhusets dåliga ekonomi inte är en stor fråga för mig personligen, men jag tänker det är viktigt att våga tänka kollektivt. Det är inte bara sjukhuset som har problem med ekonomin, det är hela landet. Situationen i världen i övrigt, med klimatförändringar, säkerhetsläge som har försämrats lokalt så väl som globalt, med hot om både terrorism och krig, förstärker ytterligare bilden om ett samhälle i kris. Och för att ta sig igenom en större samhällskris tror jag att det är viktigt att alla faktiskt hjälps åt och visar solidaritet. Folket kan inte bara luta sig tillbaka och tänka att politiker och högt uppsatta chefer ska lösa samhällsproblemen. I ett demokratiskt samhälle behöver alla hjälpas åt att ta ansvar, på individnivå så väl som på strukturell gruppnivå, det är vad den demokratiska idén handlar om. Men samtidigt som det kräver att folket tar egna initiativ och vill vara delaktiga behöver också de som sitter på ledande positioner välkomna detta.

På senare tid har jag märkt en trend i samhället att det pratas mer om att vi behöver lösa problem tillsammans, vilket är ett budskap som jag sympatiserar med. Men är viktigt att det inte bara stannar vid vackra ord och slogans. Det gäller att också förstå solidaritetsuttryck i konkret handling och välkomna det!

– David Holmberg, medarbetare på Akademiska sjukhuset
– Moderator och aktiv medlem på filosofiforum.se, öppet diskussionsforum för filosofi i Sverige

”Girig-Sverige” av Andreas Cervenka

Lämna ett svar

Del 1:
En intressant bok med viktigt tema. Ger en inblick i den svenska ekonomin och hur pengaflödet i Sverige ser ut. Vilka är de rika i Sverige och hur har de blivit rika? Vad är det för lagar som reglerar, och hur har lagen ändrats? Det hjälper oss nog förstå att det är mycket i det ekonomiska systemet i landet som är ganska sjukt. Men hittills har jag lyssnat till cirka fem sjättedelar av boken, och jag tycker inte att boken riktigt lyft än. Det är väldigt mycket siffror och statistik som presenteras, miljoner kr hit o miljarder kr dit osv, men jag saknar mer djupa och originella analyser av detta.
Jag skulle t ex gärna se att han problematiserar frågan om vad är pengar för någonting? Hur ser det ut relationen mellan pengar och makt och sanktionerat våld? Hur ser det ut relationen pengar och värde? Cervenka tycks här dra likhetstecken mellan pengar och värde, men den som t ex följt med i diskussionerna om värde på det här forumet borde förstå det inte är så självklart enkelt.

Jag har fortfarande en bit kvar, och jag vet inte än hur Cervenka kommer ”knyta ihop säcken”. Kommer han bara spotta ut mer siffror, eller blir det någon intressant slutdiskussion? Om det kommer en bra avslutning så jag tycker boken förtjänar betyg 4+/5, men mer troligt är nog att det inte händer o då landar mitt betyg på nånstans 3-3,5/5

Del 2:
Nu har jag lyssnat igenom sista delen, och jag tycker faktiskt att Cervenka lyckades knyta ihop säcken på ett snyggt sätt. Det blev en intressant och insiktsfull slutdiskussion där han lyfte frågan om vad pengar egentligen är för något, och han presenterade ett gäng konkreta förslag om hur den ekonomiska politiken kan ändras för att bli mer rättvis. Spontant tycker jag han kommer med flera vettiga förslag som politikerna i landet borde kunna plocka upp, och få folkligt stöd för att driva igenom. Rättvisa i ekonomiska politiken borde ligga i de flestas intresse, och jag tror det borde gå få folk att förstå att allt inte är så rättvist nu, och att det inte nödvändigtvis behöver vara på det sättet det är….

Nåt riktigt toppbetyg känner jag mig däremot inte redo att ge den här boken. Tycker boken fortfarande är lite för ”vanlig”, upprepar vanliga klyschor och vardagsjargong och inte så mycket existentiellt nytänkande eller okonventionella perspektiv. Jag tykte också det märktes när Cervenka blev intervjuad av KG Hammar i Svenska Kyrkans program, att han blev lite blyg och osäker när han fick frågor från Hammar om livets mer andliga dimensioner. Men på hela taget iaf en bra bok som jag rekommenderar…ger den betyg 4/5.